På ett rum i Rom
Svett, stånk och stön!
35 grader varmt i ett totalt vindstilla, turist-, avgas- och fordonsproppat Rom kan man inte annat än att sammanfatta dagen med de ovan nämnda tre "orden". HerreGUD vad varmt det kan vara när det inte blåser! SHIT!
Vi anlände till Rom kl 06:29 denna morgon. Vi tog ett nattåg från den italienska staden Bari som ligger ganska exakt där "klacken" på Italiens fot börjar, dvs östkusten. Till Bari hade vi innan detta tagit färjan från Dubrovnik. En guppig tur på 7 timmar där jag skulle gissa att ungefär hälften av alla italienska tanter spydde. Usch. Det var hemskt att se hur illa människor mådde. Jag som brukar ha lätt att bli både åk- och sjösjuk klarade mig helt utan känningar och detsamma gällde Natalie. Vi spenderade mesta tiden uppe på soldäck med mp3-spelare och stekande sol. Man kunde inte ligga med hela kroppen på "golvet" eftersom temperaturen på det var av en kaliber som varken fötter, armar, hjässa eller kind kan klara av. BURNING! Men man fick ligga bäst man kunde och använda fantasin till att skapa knä/fotskydd alt. huvudkudde. :) Jag lyckades somna ett tag, och som vanligt när man vaknar i sol så tror man att man har varit i dödsriket och vänt! Svettig över precis hela kroppen, yr i huvudet och folk pratar ett språk man inte förstår ett djota av! Under hela vår solning, sovandes eller vakna, hade vi sällskap av vad vi tror var en SEKT som med jämna mellanrum blickade ut över horisonten, höll upp ett varsitt pärlhalsband med ett kristet kors på mot himlen och sjöng "Ave Maria, Jesu Krischna, Mariaaaa" eller något liknande medan de blundade och hade den andra handen på bröstet. Det var väl okej att de gjorde det. En eller två gånger eller så... men liksom. När de gjorde det för 10:e gången på 15 minuter så kan man tycka att det liksom... är... lite konstigare än det var först. Jag blev skitnyfiken och försökte fråga en av de som var med vad de var för några. Men det blev "Non capisco" i vanlig ordning och jag får fortsätta undra. Underhållande var det hur som helst. Och fascinerande. Och så lite lite irriterande. Till sist. Men när de sedan, efter en slutlig lång bön, bröt ut i en gladsång a la gospel med inkluderat klappramsa genomförd ståendes i ring, kunde man ju inte annat än tro att de hade det precis hur bra som helst. Allt avslutades med en applåd och den där korsrörelsen alla italienska fotbollsspelare gör innan de ska spela match. Eller efter att de gjort ett mål eller vunnit.
När vi kom av färjan i Bari väntade passkontroller och en stämpel (tjohooooo!!! :D)!! Två stämplar samlade av... få se nu... vi har faktiskt besökt inte mindre än... 10 länder! Men bara 2 stämplar. Det är dags att åka till Afrika... då blir det stämplat så det räcker och blir över säkert. Eller mellanöstern! Men egentligen är jag jättenöjd att slippa alla jobbiga passkontroller. Man blir ju bara rädd och nervös... Usch!
Sedan tog vi buss 20 mot tågcentralen för att kolla upp tåg mot Rom. Vi hade tur, det gick ett nattåg kl 00:15 och vi behövde tydligen ingen reservation enligt han i biljettluckan................... ja, vi vet alla vad en sådan utdragen tystnad betyder. HAN HADE FEL! Mer om detta snart.
Vi spenderade de 4 timmarna i Bari med att gå runt och kika lite, klaga på tunga och skavande ryggsäckar och fascineras åt att det finns en så stor stad som man aldrig har hört talas om. Sjukt mycket folk som var ute och var typ... snygga! Verkar vara en sådan där åka-och-vara-snygg-i-stad. Så där som åtminstone jag inte kan skriva under på att man har känt sig riktigt alls på denna resa. Man känner sig aldrig 100% ren, pigg eller fräsch. Är det inte smutsiga fötter är det ett svettigt linne eller en fläck på den enda kjolen. Eller att man fortfarande har salt i håret och mascara under ögonen. Hur som helst åt vi supergod glass på en enorm italiensk glassbar. Den kanske 20:e glassen i ordningen. Och det kan hända att det till och med är en underdrift! Helt galet mycket italiensk och kroatisk glass har det kommit att bli. Och man kan inte annat än att älska det. Senast blev det en för 4 Euro precis under det B&B vi nu bor på - wops! Bara 2 kulor. Men ljuvligt god var den iaf. Och det ligger ju centralt. Men nu till resan.
Vi kommer på nattåget. Det är helt okej. Fräscht! Och fullt av folk. Men vi lyckas hitta två platser till sist i en övrigt full kupé. Tysta och trevliga kupékamrater. Man kan till och med nästan somna, trots att lyset är på full styrka och "kuddarna" riktigt hårda och konstiga. Man kunde inte sitta i annat än nackspärrsposition, hur man än vred och vände sig. Jättefrustrerande! Men, men. I med ljudbok, blunda, låtsas att du ligger ner och låt tröttheten fixa resten. Till och med lyset släcks till sist. 6 timmar i nattspärrsposition kan man klara av, man har trots allt gjort värre saker i sitt liv. Kommer inte på något just nu, men garanterat har man det. :P
Natalie blir utkörd efter ca 1 timme. Någon har reserverat pratsen hon sitter på. Hon får möka sig ut i den trånga, trånga korridoren och försöka sätta sig på ett någorlunda bekvämt sätt. Jag somnar och dregglar på min stol i ungefär en halvtimme. Sedan kommer en man in och säger något om cincequattro. Det är mitt jäkla säte 104 han snackar om. HELVETEEEEE! Jag som just hade lyckats somna och dregglat lite mysigt. Säkert både mig och min granne. Det är bara att gilla läget, och ilsket förbanna mannen i informationsluckan som påstod att vi inte behövde boka plats...
Ute i korridoren blir det allt trängre. Alla kryper på väggrna av trötthet och av det faktum att det är helt OMÖJLIGT att hitta en position som går att sova i. Ute i utrymmet mellan vagnarna står under hela natten dessutom 5 högljudda italienare och skrålar högre än något man någonsin hört den tiden på dygnet. Åtminstone inte på ett tåg. Man tror att de bråkar med tanke på tonläget och ljudvolymen, men vid vidare betraktelse ser man att det är en helt vanlig konversation det handlar om. Klockan slår 2. Aj, suck oj, jobbigt. Ont överallt, trött överallt. Kryper i ben, armar och längs ryggrad. Orkar. Inte. Stå. Mer..... Kan. Inte. Sitta. Ned. Det. Är. För. Trångt. Klockan slår 3. Det kryyyper innanför skinnet av trötthet. Man vet inte vart man ska göra av sig själv. Man står och väger på vänster ben, höger ben, står på knä. Sätter sig mot väggen med benen onaturligt böjda mot kupeväggarna. Man tror man ska dö av den där känslan som lyder "jag vill verkligen lägga mig och sova nu men det går inte. Kanske jag ska hoppa ut genom fönstret och lägga mig under ett träd istället?"-frustration. Man kan liksom inte göra av sig någonstans. Och sen börjar man dessutom frysa. Trots att det är fötter, väskor och människor, KROPPAR (!) överallt. AAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRRRRHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!! Klockan blir till sist också 4 och många stiger då av. Jag och Natalie kastar oss in i en varsinn kupé med varsinn ledig stol. Jag hamnade tack och lov i den vi satt i från början där jag har min ryggsäck ligger uppe på en hylla. Det är iskallt och kolsvart där inne och man ser ingenting. Jag drar fram vad jag kan hitta i mörket ur ryggsäcken. Tack och lov hittade jag både min kudde, reselakanen OCH min enda tjocktröja. FLYT! Somnar och vaknar om vart annat fram till klockan 6:29 då vi plötsligt är framme i Rom. Hjärnan fattar ingenting. Nacken värker. Ögonen svider. Är knappt kapabel att prata. Än mindre packa i alla de saker som jag kl 4 i mörkret slet ur min rygga och lade på allehanda ställen, sådär lagom frustrerad och oförståndigt trött...
Lyckas dock. Av kliver vi på Roma Termini och båda står som två zombies och bara stirrar rakt ut i avgaserna. Svär och säger att detta var den värsta natten på.... år och dar. SATAN! Jag säger att jag inte tar mig en meter innan jag har fått sova några timmar. Natalie säger detsamma, fast hon måste först av allt äta. Så vi går och äter. Skitbränd och seg foccacia. Urgh! Letar oss sedan mot ett vandrarhem vi läst om i Lonely Planet som låg precis vid stationen. Hoppas att vi kanske kanske kan få checka in och sova lite trots att det normalt brukar vara kl 14 som gäller. Det visar sig att hostelet är svindyrt och inte alls stämmer med priserna i boken. Fortsätter jakten och det räcker faktiskt att vi går en våning ner från vandrarhemmet. Vi ringer kl 7:50 på dörrklockan till ett B&B och en hes och sömndrucken kvinna öppnar kisande och säger "hallo?" genom dörrspringan. Vi frågar om hon möjligtvis har ett litet ledigt rum för natten och ber samtidigt om ursäkt för att vi väcker henne. Hon är hur gullig som helst och visar oss direkt till ett rum med eget badrum, internet och TV. Billigare än 2 sängar i ett blandat rum på hostelet på våningen över hade kostat. Så himla bra! Jag slänger mig på sängen och somnar direkt. Natalie sätter sig konstigt nog med datorn i 2 timmar och somnar sedan i en timme. Kl 11 vaknar vi i ett sjukt svettigt rum och gör oss i ordning för att åter igen ÄTA.
Med åtminstone lite sömn i kroppen ger vi oss ner i metron och köper dygnskort. Förundras över att Rom bara har två tunnelbanelinjer, A och B. De bygger en C nu. Dessutom slutar den att gå kl 21. Vi åker 2 stationer med B. Kommer upp vid Colloseum. Möts av en VÄGG av turister, isolerad med VADD AV VÄRME och knepiga DÖRRAR av försäljare eller krängare av olika slag. Men likväl möts vår blick också av den maffiga arenan! WOW! Vi gick inte in, men vi gick ett varv runt den. Och sedan ner i kylan igen. Värmen har helt styrt oss idag. NU börjar det äntligen mörkna och bli svalare och det är åter igen dags att ge sig ut i Roma för en god middag på en restaurang som Riccardo (som vi bodde hos i Nice) tipsade oss om. Han är ju från Rom. Ska bli gott. Det blir den näst sista kvällen på resan. Känns konstigt att det redan är slut. Men en sak är säker - det ska bli såååå skönt att tvätta, ta på sig rena kläder och andas frisk Sverigeluft igen! :D
I övrigt har vi sedan sist hunnit uppleva en helt fantastisk busstur mellan Split och Dubrovnik, en fantastiskt rolig midsommarkväll i Bol (nattbad inkluderat!) och ett jättemysigt Dubrovnik. Har investerad dyra pengar i en engångskamera också. Nästan 200 spänn för 39 foton, varav 10 redan råkat avfyras liggandes i väskan. :P Natalies Sony Experia får gå varm också, så det finns lite digitala bilder från Brac och Rom ändå. Kroatien, och framförallt Brac, kommer vi definitivt att återvända till. Hur fin lägenhet som helst, hur billigt som helst och med vääärldens bästa service. Det var verkligen helt otroligt! Vi blev körda både till lägenheten av argenturen och dessutom körda till busstationen efter att vi checkat ut. Helt gratis! Och gud... wow. Så himla bra på alla sätt! Mycket bra. Och som sagt, bussturen mellan Split och Dubrovnik - helt fantastisk! Kroatien in our <3s!
En helt egen tvåa för bara 300 kr! :D
Kök, balkong, sovrum, bra dusch osv... Duschen pajade jag dessutom. Och så försov vi oss och checkade ut för sent. Men allt var helt okej. Inga avgifter. Och vi fick som sagt fortfarande skjuts till bussen. Gratis. DE hade läst på om vad som är bra service de! :D Adria Tours som gästföreläsare på turismprogrammetikalmar.NU! :D
Nu beger vi oss mot vad som befaras bli den sista italienska pizzan!
Ha de underbart i värmen, har hört rykten om att ni har sommar hemma också. Gott!
Kram
35 grader varmt i ett totalt vindstilla, turist-, avgas- och fordonsproppat Rom kan man inte annat än att sammanfatta dagen med de ovan nämnda tre "orden". HerreGUD vad varmt det kan vara när det inte blåser! SHIT!
Vi anlände till Rom kl 06:29 denna morgon. Vi tog ett nattåg från den italienska staden Bari som ligger ganska exakt där "klacken" på Italiens fot börjar, dvs östkusten. Till Bari hade vi innan detta tagit färjan från Dubrovnik. En guppig tur på 7 timmar där jag skulle gissa att ungefär hälften av alla italienska tanter spydde. Usch. Det var hemskt att se hur illa människor mådde. Jag som brukar ha lätt att bli både åk- och sjösjuk klarade mig helt utan känningar och detsamma gällde Natalie. Vi spenderade mesta tiden uppe på soldäck med mp3-spelare och stekande sol. Man kunde inte ligga med hela kroppen på "golvet" eftersom temperaturen på det var av en kaliber som varken fötter, armar, hjässa eller kind kan klara av. BURNING! Men man fick ligga bäst man kunde och använda fantasin till att skapa knä/fotskydd alt. huvudkudde. :) Jag lyckades somna ett tag, och som vanligt när man vaknar i sol så tror man att man har varit i dödsriket och vänt! Svettig över precis hela kroppen, yr i huvudet och folk pratar ett språk man inte förstår ett djota av! Under hela vår solning, sovandes eller vakna, hade vi sällskap av vad vi tror var en SEKT som med jämna mellanrum blickade ut över horisonten, höll upp ett varsitt pärlhalsband med ett kristet kors på mot himlen och sjöng "Ave Maria, Jesu Krischna, Mariaaaa" eller något liknande medan de blundade och hade den andra handen på bröstet. Det var väl okej att de gjorde det. En eller två gånger eller så... men liksom. När de gjorde det för 10:e gången på 15 minuter så kan man tycka att det liksom... är... lite konstigare än det var först. Jag blev skitnyfiken och försökte fråga en av de som var med vad de var för några. Men det blev "Non capisco" i vanlig ordning och jag får fortsätta undra. Underhållande var det hur som helst. Och fascinerande. Och så lite lite irriterande. Till sist. Men när de sedan, efter en slutlig lång bön, bröt ut i en gladsång a la gospel med inkluderat klappramsa genomförd ståendes i ring, kunde man ju inte annat än tro att de hade det precis hur bra som helst. Allt avslutades med en applåd och den där korsrörelsen alla italienska fotbollsspelare gör innan de ska spela match. Eller efter att de gjort ett mål eller vunnit.
När vi kom av färjan i Bari väntade passkontroller och en stämpel (tjohooooo!!! :D)!! Två stämplar samlade av... få se nu... vi har faktiskt besökt inte mindre än... 10 länder! Men bara 2 stämplar. Det är dags att åka till Afrika... då blir det stämplat så det räcker och blir över säkert. Eller mellanöstern! Men egentligen är jag jättenöjd att slippa alla jobbiga passkontroller. Man blir ju bara rädd och nervös... Usch!
Sedan tog vi buss 20 mot tågcentralen för att kolla upp tåg mot Rom. Vi hade tur, det gick ett nattåg kl 00:15 och vi behövde tydligen ingen reservation enligt han i biljettluckan................... ja, vi vet alla vad en sådan utdragen tystnad betyder. HAN HADE FEL! Mer om detta snart.
Vi spenderade de 4 timmarna i Bari med att gå runt och kika lite, klaga på tunga och skavande ryggsäckar och fascineras åt att det finns en så stor stad som man aldrig har hört talas om. Sjukt mycket folk som var ute och var typ... snygga! Verkar vara en sådan där åka-och-vara-snygg-i-stad. Så där som åtminstone jag inte kan skriva under på att man har känt sig riktigt alls på denna resa. Man känner sig aldrig 100% ren, pigg eller fräsch. Är det inte smutsiga fötter är det ett svettigt linne eller en fläck på den enda kjolen. Eller att man fortfarande har salt i håret och mascara under ögonen. Hur som helst åt vi supergod glass på en enorm italiensk glassbar. Den kanske 20:e glassen i ordningen. Och det kan hända att det till och med är en underdrift! Helt galet mycket italiensk och kroatisk glass har det kommit att bli. Och man kan inte annat än att älska det. Senast blev det en för 4 Euro precis under det B&B vi nu bor på - wops! Bara 2 kulor. Men ljuvligt god var den iaf. Och det ligger ju centralt. Men nu till resan.
Vi kommer på nattåget. Det är helt okej. Fräscht! Och fullt av folk. Men vi lyckas hitta två platser till sist i en övrigt full kupé. Tysta och trevliga kupékamrater. Man kan till och med nästan somna, trots att lyset är på full styrka och "kuddarna" riktigt hårda och konstiga. Man kunde inte sitta i annat än nackspärrsposition, hur man än vred och vände sig. Jättefrustrerande! Men, men. I med ljudbok, blunda, låtsas att du ligger ner och låt tröttheten fixa resten. Till och med lyset släcks till sist. 6 timmar i nattspärrsposition kan man klara av, man har trots allt gjort värre saker i sitt liv. Kommer inte på något just nu, men garanterat har man det. :P
Natalie blir utkörd efter ca 1 timme. Någon har reserverat pratsen hon sitter på. Hon får möka sig ut i den trånga, trånga korridoren och försöka sätta sig på ett någorlunda bekvämt sätt. Jag somnar och dregglar på min stol i ungefär en halvtimme. Sedan kommer en man in och säger något om cincequattro. Det är mitt jäkla säte 104 han snackar om. HELVETEEEEE! Jag som just hade lyckats somna och dregglat lite mysigt. Säkert både mig och min granne. Det är bara att gilla läget, och ilsket förbanna mannen i informationsluckan som påstod att vi inte behövde boka plats...
Ute i korridoren blir det allt trängre. Alla kryper på väggrna av trötthet och av det faktum att det är helt OMÖJLIGT att hitta en position som går att sova i. Ute i utrymmet mellan vagnarna står under hela natten dessutom 5 högljudda italienare och skrålar högre än något man någonsin hört den tiden på dygnet. Åtminstone inte på ett tåg. Man tror att de bråkar med tanke på tonläget och ljudvolymen, men vid vidare betraktelse ser man att det är en helt vanlig konversation det handlar om. Klockan slår 2. Aj, suck oj, jobbigt. Ont överallt, trött överallt. Kryper i ben, armar och längs ryggrad. Orkar. Inte. Stå. Mer..... Kan. Inte. Sitta. Ned. Det. Är. För. Trångt. Klockan slår 3. Det kryyyper innanför skinnet av trötthet. Man vet inte vart man ska göra av sig själv. Man står och väger på vänster ben, höger ben, står på knä. Sätter sig mot väggen med benen onaturligt böjda mot kupeväggarna. Man tror man ska dö av den där känslan som lyder "jag vill verkligen lägga mig och sova nu men det går inte. Kanske jag ska hoppa ut genom fönstret och lägga mig under ett träd istället?"-frustration. Man kan liksom inte göra av sig någonstans. Och sen börjar man dessutom frysa. Trots att det är fötter, väskor och människor, KROPPAR (!) överallt. AAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRRRRHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!! Klockan blir till sist också 4 och många stiger då av. Jag och Natalie kastar oss in i en varsinn kupé med varsinn ledig stol. Jag hamnade tack och lov i den vi satt i från början där jag har min ryggsäck ligger uppe på en hylla. Det är iskallt och kolsvart där inne och man ser ingenting. Jag drar fram vad jag kan hitta i mörket ur ryggsäcken. Tack och lov hittade jag både min kudde, reselakanen OCH min enda tjocktröja. FLYT! Somnar och vaknar om vart annat fram till klockan 6:29 då vi plötsligt är framme i Rom. Hjärnan fattar ingenting. Nacken värker. Ögonen svider. Är knappt kapabel att prata. Än mindre packa i alla de saker som jag kl 4 i mörkret slet ur min rygga och lade på allehanda ställen, sådär lagom frustrerad och oförståndigt trött...
Lyckas dock. Av kliver vi på Roma Termini och båda står som två zombies och bara stirrar rakt ut i avgaserna. Svär och säger att detta var den värsta natten på.... år och dar. SATAN! Jag säger att jag inte tar mig en meter innan jag har fått sova några timmar. Natalie säger detsamma, fast hon måste först av allt äta. Så vi går och äter. Skitbränd och seg foccacia. Urgh! Letar oss sedan mot ett vandrarhem vi läst om i Lonely Planet som låg precis vid stationen. Hoppas att vi kanske kanske kan få checka in och sova lite trots att det normalt brukar vara kl 14 som gäller. Det visar sig att hostelet är svindyrt och inte alls stämmer med priserna i boken. Fortsätter jakten och det räcker faktiskt att vi går en våning ner från vandrarhemmet. Vi ringer kl 7:50 på dörrklockan till ett B&B och en hes och sömndrucken kvinna öppnar kisande och säger "hallo?" genom dörrspringan. Vi frågar om hon möjligtvis har ett litet ledigt rum för natten och ber samtidigt om ursäkt för att vi väcker henne. Hon är hur gullig som helst och visar oss direkt till ett rum med eget badrum, internet och TV. Billigare än 2 sängar i ett blandat rum på hostelet på våningen över hade kostat. Så himla bra! Jag slänger mig på sängen och somnar direkt. Natalie sätter sig konstigt nog med datorn i 2 timmar och somnar sedan i en timme. Kl 11 vaknar vi i ett sjukt svettigt rum och gör oss i ordning för att åter igen ÄTA.
Med åtminstone lite sömn i kroppen ger vi oss ner i metron och köper dygnskort. Förundras över att Rom bara har två tunnelbanelinjer, A och B. De bygger en C nu. Dessutom slutar den att gå kl 21. Vi åker 2 stationer med B. Kommer upp vid Colloseum. Möts av en VÄGG av turister, isolerad med VADD AV VÄRME och knepiga DÖRRAR av försäljare eller krängare av olika slag. Men likväl möts vår blick också av den maffiga arenan! WOW! Vi gick inte in, men vi gick ett varv runt den. Och sedan ner i kylan igen. Värmen har helt styrt oss idag. NU börjar det äntligen mörkna och bli svalare och det är åter igen dags att ge sig ut i Roma för en god middag på en restaurang som Riccardo (som vi bodde hos i Nice) tipsade oss om. Han är ju från Rom. Ska bli gott. Det blir den näst sista kvällen på resan. Känns konstigt att det redan är slut. Men en sak är säker - det ska bli såååå skönt att tvätta, ta på sig rena kläder och andas frisk Sverigeluft igen! :D
I övrigt har vi sedan sist hunnit uppleva en helt fantastisk busstur mellan Split och Dubrovnik, en fantastiskt rolig midsommarkväll i Bol (nattbad inkluderat!) och ett jättemysigt Dubrovnik. Har investerad dyra pengar i en engångskamera också. Nästan 200 spänn för 39 foton, varav 10 redan råkat avfyras liggandes i väskan. :P Natalies Sony Experia får gå varm också, så det finns lite digitala bilder från Brac och Rom ändå. Kroatien, och framförallt Brac, kommer vi definitivt att återvända till. Hur fin lägenhet som helst, hur billigt som helst och med vääärldens bästa service. Det var verkligen helt otroligt! Vi blev körda både till lägenheten av argenturen och dessutom körda till busstationen efter att vi checkat ut. Helt gratis! Och gud... wow. Så himla bra på alla sätt! Mycket bra. Och som sagt, bussturen mellan Split och Dubrovnik - helt fantastisk! Kroatien in our <3s!
En helt egen tvåa för bara 300 kr! :D
Kök, balkong, sovrum, bra dusch osv... Duschen pajade jag dessutom. Och så försov vi oss och checkade ut för sent. Men allt var helt okej. Inga avgifter. Och vi fick som sagt fortfarande skjuts till bussen. Gratis. DE hade läst på om vad som är bra service de! :D Adria Tours som gästföreläsare på turismprogrammetikalmar.NU! :D
Nu beger vi oss mot vad som befaras bli den sista italienska pizzan!
Ha de underbart i värmen, har hört rykten om att ni har sommar hemma också. Gott!
Kram
Kommentarer
Postat av: Pappa
Vi far hras av ner vi ar hemma igen. (skriver detta fran ett Hotell i Ghana!
Trackback
