Sista versen
Last day (and night) in Rome väntar nu. Vi ska hänga i natt. Hänga någonstans. Men eftersom vi ska vara på flygplatsen typ 5 känns det onödigt att bo någonstans. Vi kommer att vara coola. Och rätt så rejält trötta framåt... 3-4 snåret förmodligen. Förmodligen innan dess också. Vi kommer åtminstone inte behöva stå i en trång tågkorridor.... eller... vem vet? Äh. Jag tänker mig en snygg bänk i en snygg park i ett snyggt Rom. Och en sista italiensk glass.
Syns snart, take care!
Hejråååe! (I brist på bilder från Rom får det bli Paris). :-/
På ett rum i Rom
35 grader varmt i ett totalt vindstilla, turist-, avgas- och fordonsproppat Rom kan man inte annat än att sammanfatta dagen med de ovan nämnda tre "orden". HerreGUD vad varmt det kan vara när det inte blåser! SHIT!
Vi anlände till Rom kl 06:29 denna morgon. Vi tog ett nattåg från den italienska staden Bari som ligger ganska exakt där "klacken" på Italiens fot börjar, dvs östkusten. Till Bari hade vi innan detta tagit färjan från Dubrovnik. En guppig tur på 7 timmar där jag skulle gissa att ungefär hälften av alla italienska tanter spydde. Usch. Det var hemskt att se hur illa människor mådde. Jag som brukar ha lätt att bli både åk- och sjösjuk klarade mig helt utan känningar och detsamma gällde Natalie. Vi spenderade mesta tiden uppe på soldäck med mp3-spelare och stekande sol. Man kunde inte ligga med hela kroppen på "golvet" eftersom temperaturen på det var av en kaliber som varken fötter, armar, hjässa eller kind kan klara av. BURNING! Men man fick ligga bäst man kunde och använda fantasin till att skapa knä/fotskydd alt. huvudkudde. :) Jag lyckades somna ett tag, och som vanligt när man vaknar i sol så tror man att man har varit i dödsriket och vänt! Svettig över precis hela kroppen, yr i huvudet och folk pratar ett språk man inte förstår ett djota av! Under hela vår solning, sovandes eller vakna, hade vi sällskap av vad vi tror var en SEKT som med jämna mellanrum blickade ut över horisonten, höll upp ett varsitt pärlhalsband med ett kristet kors på mot himlen och sjöng "Ave Maria, Jesu Krischna, Mariaaaa" eller något liknande medan de blundade och hade den andra handen på bröstet. Det var väl okej att de gjorde det. En eller två gånger eller så... men liksom. När de gjorde det för 10:e gången på 15 minuter så kan man tycka att det liksom... är... lite konstigare än det var först. Jag blev skitnyfiken och försökte fråga en av de som var med vad de var för några. Men det blev "Non capisco" i vanlig ordning och jag får fortsätta undra. Underhållande var det hur som helst. Och fascinerande. Och så lite lite irriterande. Till sist. Men när de sedan, efter en slutlig lång bön, bröt ut i en gladsång a la gospel med inkluderat klappramsa genomförd ståendes i ring, kunde man ju inte annat än tro att de hade det precis hur bra som helst. Allt avslutades med en applåd och den där korsrörelsen alla italienska fotbollsspelare gör innan de ska spela match. Eller efter att de gjort ett mål eller vunnit.
När vi kom av färjan i Bari väntade passkontroller och en stämpel (tjohooooo!!! :D)!! Två stämplar samlade av... få se nu... vi har faktiskt besökt inte mindre än... 10 länder! Men bara 2 stämplar. Det är dags att åka till Afrika... då blir det stämplat så det räcker och blir över säkert. Eller mellanöstern! Men egentligen är jag jättenöjd att slippa alla jobbiga passkontroller. Man blir ju bara rädd och nervös... Usch!
Sedan tog vi buss 20 mot tågcentralen för att kolla upp tåg mot Rom. Vi hade tur, det gick ett nattåg kl 00:15 och vi behövde tydligen ingen reservation enligt han i biljettluckan................... ja, vi vet alla vad en sådan utdragen tystnad betyder. HAN HADE FEL! Mer om detta snart.
Vi spenderade de 4 timmarna i Bari med att gå runt och kika lite, klaga på tunga och skavande ryggsäckar och fascineras åt att det finns en så stor stad som man aldrig har hört talas om. Sjukt mycket folk som var ute och var typ... snygga! Verkar vara en sådan där åka-och-vara-snygg-i-stad. Så där som åtminstone jag inte kan skriva under på att man har känt sig riktigt alls på denna resa. Man känner sig aldrig 100% ren, pigg eller fräsch. Är det inte smutsiga fötter är det ett svettigt linne eller en fläck på den enda kjolen. Eller att man fortfarande har salt i håret och mascara under ögonen. Hur som helst åt vi supergod glass på en enorm italiensk glassbar. Den kanske 20:e glassen i ordningen. Och det kan hända att det till och med är en underdrift! Helt galet mycket italiensk och kroatisk glass har det kommit att bli. Och man kan inte annat än att älska det. Senast blev det en för 4 Euro precis under det B&B vi nu bor på - wops! Bara 2 kulor. Men ljuvligt god var den iaf. Och det ligger ju centralt. Men nu till resan.
Vi kommer på nattåget. Det är helt okej. Fräscht! Och fullt av folk. Men vi lyckas hitta två platser till sist i en övrigt full kupé. Tysta och trevliga kupékamrater. Man kan till och med nästan somna, trots att lyset är på full styrka och "kuddarna" riktigt hårda och konstiga. Man kunde inte sitta i annat än nackspärrsposition, hur man än vred och vände sig. Jättefrustrerande! Men, men. I med ljudbok, blunda, låtsas att du ligger ner och låt tröttheten fixa resten. Till och med lyset släcks till sist. 6 timmar i nattspärrsposition kan man klara av, man har trots allt gjort värre saker i sitt liv. Kommer inte på något just nu, men garanterat har man det. :P
Natalie blir utkörd efter ca 1 timme. Någon har reserverat pratsen hon sitter på. Hon får möka sig ut i den trånga, trånga korridoren och försöka sätta sig på ett någorlunda bekvämt sätt. Jag somnar och dregglar på min stol i ungefär en halvtimme. Sedan kommer en man in och säger något om cincequattro. Det är mitt jäkla säte 104 han snackar om. HELVETEEEEE! Jag som just hade lyckats somna och dregglat lite mysigt. Säkert både mig och min granne. Det är bara att gilla läget, och ilsket förbanna mannen i informationsluckan som påstod att vi inte behövde boka plats...
Ute i korridoren blir det allt trängre. Alla kryper på väggrna av trötthet och av det faktum att det är helt OMÖJLIGT att hitta en position som går att sova i. Ute i utrymmet mellan vagnarna står under hela natten dessutom 5 högljudda italienare och skrålar högre än något man någonsin hört den tiden på dygnet. Åtminstone inte på ett tåg. Man tror att de bråkar med tanke på tonläget och ljudvolymen, men vid vidare betraktelse ser man att det är en helt vanlig konversation det handlar om. Klockan slår 2. Aj, suck oj, jobbigt. Ont överallt, trött överallt. Kryper i ben, armar och längs ryggrad. Orkar. Inte. Stå. Mer..... Kan. Inte. Sitta. Ned. Det. Är. För. Trångt. Klockan slår 3. Det kryyyper innanför skinnet av trötthet. Man vet inte vart man ska göra av sig själv. Man står och väger på vänster ben, höger ben, står på knä. Sätter sig mot väggen med benen onaturligt böjda mot kupeväggarna. Man tror man ska dö av den där känslan som lyder "jag vill verkligen lägga mig och sova nu men det går inte. Kanske jag ska hoppa ut genom fönstret och lägga mig under ett träd istället?"-frustration. Man kan liksom inte göra av sig någonstans. Och sen börjar man dessutom frysa. Trots att det är fötter, väskor och människor, KROPPAR (!) överallt. AAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRRRRHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!! Klockan blir till sist också 4 och många stiger då av. Jag och Natalie kastar oss in i en varsinn kupé med varsinn ledig stol. Jag hamnade tack och lov i den vi satt i från början där jag har min ryggsäck ligger uppe på en hylla. Det är iskallt och kolsvart där inne och man ser ingenting. Jag drar fram vad jag kan hitta i mörket ur ryggsäcken. Tack och lov hittade jag både min kudde, reselakanen OCH min enda tjocktröja. FLYT! Somnar och vaknar om vart annat fram till klockan 6:29 då vi plötsligt är framme i Rom. Hjärnan fattar ingenting. Nacken värker. Ögonen svider. Är knappt kapabel att prata. Än mindre packa i alla de saker som jag kl 4 i mörkret slet ur min rygga och lade på allehanda ställen, sådär lagom frustrerad och oförståndigt trött...
Lyckas dock. Av kliver vi på Roma Termini och båda står som två zombies och bara stirrar rakt ut i avgaserna. Svär och säger att detta var den värsta natten på.... år och dar. SATAN! Jag säger att jag inte tar mig en meter innan jag har fått sova några timmar. Natalie säger detsamma, fast hon måste först av allt äta. Så vi går och äter. Skitbränd och seg foccacia. Urgh! Letar oss sedan mot ett vandrarhem vi läst om i Lonely Planet som låg precis vid stationen. Hoppas att vi kanske kanske kan få checka in och sova lite trots att det normalt brukar vara kl 14 som gäller. Det visar sig att hostelet är svindyrt och inte alls stämmer med priserna i boken. Fortsätter jakten och det räcker faktiskt att vi går en våning ner från vandrarhemmet. Vi ringer kl 7:50 på dörrklockan till ett B&B och en hes och sömndrucken kvinna öppnar kisande och säger "hallo?" genom dörrspringan. Vi frågar om hon möjligtvis har ett litet ledigt rum för natten och ber samtidigt om ursäkt för att vi väcker henne. Hon är hur gullig som helst och visar oss direkt till ett rum med eget badrum, internet och TV. Billigare än 2 sängar i ett blandat rum på hostelet på våningen över hade kostat. Så himla bra! Jag slänger mig på sängen och somnar direkt. Natalie sätter sig konstigt nog med datorn i 2 timmar och somnar sedan i en timme. Kl 11 vaknar vi i ett sjukt svettigt rum och gör oss i ordning för att åter igen ÄTA.
Med åtminstone lite sömn i kroppen ger vi oss ner i metron och köper dygnskort. Förundras över att Rom bara har två tunnelbanelinjer, A och B. De bygger en C nu. Dessutom slutar den att gå kl 21. Vi åker 2 stationer med B. Kommer upp vid Colloseum. Möts av en VÄGG av turister, isolerad med VADD AV VÄRME och knepiga DÖRRAR av försäljare eller krängare av olika slag. Men likväl möts vår blick också av den maffiga arenan! WOW! Vi gick inte in, men vi gick ett varv runt den. Och sedan ner i kylan igen. Värmen har helt styrt oss idag. NU börjar det äntligen mörkna och bli svalare och det är åter igen dags att ge sig ut i Roma för en god middag på en restaurang som Riccardo (som vi bodde hos i Nice) tipsade oss om. Han är ju från Rom. Ska bli gott. Det blir den näst sista kvällen på resan. Känns konstigt att det redan är slut. Men en sak är säker - det ska bli såååå skönt att tvätta, ta på sig rena kläder och andas frisk Sverigeluft igen! :D
I övrigt har vi sedan sist hunnit uppleva en helt fantastisk busstur mellan Split och Dubrovnik, en fantastiskt rolig midsommarkväll i Bol (nattbad inkluderat!) och ett jättemysigt Dubrovnik. Har investerad dyra pengar i en engångskamera också. Nästan 200 spänn för 39 foton, varav 10 redan råkat avfyras liggandes i väskan. :P Natalies Sony Experia får gå varm också, så det finns lite digitala bilder från Brac och Rom ändå. Kroatien, och framförallt Brac, kommer vi definitivt att återvända till. Hur fin lägenhet som helst, hur billigt som helst och med vääärldens bästa service. Det var verkligen helt otroligt! Vi blev körda både till lägenheten av argenturen och dessutom körda till busstationen efter att vi checkat ut. Helt gratis! Och gud... wow. Så himla bra på alla sätt! Mycket bra. Och som sagt, bussturen mellan Split och Dubrovnik - helt fantastisk! Kroatien in our <3s!
En helt egen tvåa för bara 300 kr! :D
Kök, balkong, sovrum, bra dusch osv... Duschen pajade jag dessutom. Och så försov vi oss och checkade ut för sent. Men allt var helt okej. Inga avgifter. Och vi fick som sagt fortfarande skjuts till bussen. Gratis. DE hade läst på om vad som är bra service de! :D Adria Tours som gästföreläsare på turismprogrammetikalmar.NU! :D
Nu beger vi oss mot vad som befaras bli den sista italienska pizzan!
Ha de underbart i värmen, har hört rykten om att ni har sommar hemma också. Gott!
Kram
Marmor, mammor och en stor sorg
Jajamän, Split är fullt av marmor OCH mammor. Eller rättare sagt... havande kvinnor. Som snart blir mammor för första gången. Eller andra. Tredje? Vem vet. Inte jag i alla fall.
Det var en kejsare som valde att bosätta sig i Split. Och sedan bygga ett palats. Till hans egen ära! Vilken kille va! Det skulle man göra. Vara märkvärdig och dan. Jag vet att ni undrar vad den stora sorgen är. Nu när ni vet att marmorn och mammorna, finns i Split. Den stora sorgen kom inte förrän på Brac. Den ö vi har spenderat midsommardagen på och nu ska till att spendera kvällen på också. Ön ligger 50 minuter från Split med färja. Brac är dessutom ursprugsön till all den marmor som han byggde palatset av, den där kejsaren. Och inte nog med det, Vita Huset i Washington byggdes också av marmor från Brac. Jag gillar när jag berättar för Natalie att jag läst detta i guideboken varpå hon frågar, ”jaså? Vilket vitt hus?” HAH! (Givetvis fattade hon själv vad hon just sagt efter typ 2 sekunder och vi kunde brista ut i ett härligt gapskratt).
Sorgen. Det är jättejobbigt. Hur jobbigt som helst faktiskt. Jag har lust att bara skrika och sparka och ååååååååh!
Min kamera är trasig. Japp. Broken. Knäpp. Out of control. Objektivet far in och ut och den vet inte vad den håller på med. Och ingen annan heller. Efter lite in- och utåkande säger displayen till sist ”systemfel” och slocknar. Och objektivet, det stannar kvar ute och vill inte åka in. Så den får inte plats i kameraväskan. Och jag som inte ens har TAPPAT den!!!! :( Jag kan acceptera att saker går sönder om man tappar dem. Men jag har varken tappat, utsatt den för vatten eller mat eller NÅGONTING! Varför händer det dessutom på världens finaste ö med världens klaraste vatten på midsommarafton när vi ska äta gott och ta massor av foton? Det går ju inte nu. Det som är tur, det är att man ju måste tillbaka för att kunna bevisa för sig själv att det finns, för det finns inga foton som bevisar det! YAY!
Förutom kamerasorgen är det jäkligt bra. Otroligt varmt och skönt och idag har vi solat och sovit ute på den kända stranden Zlatni Rat i straden Bol på Brac. Underbart, men vi blev lite besvikna på att det inte var en sandstrand som vi hade trott, bilder att döma... men. Jag har ju mina otroligt uthålliga flip flops, så det är lugnt med stenstränder också. Helt otroligt klart vatten men djupt så det förslår! Det är så läskigt att se botten och tro att man är två decimeter ifrån. Så tar man ett djupt andetag, sluter öga och näsa och katapultar sig nedåt botten för att kolla om det verkligen är bara två decimeter. Och det visar sig att hur mycket man än paddlar sig nedåt så kommer man inte till botten. Och det är omöjligt att avgöra hur långt det är kvar... man känner bara att det blir kallare och kallare och sen kommer den lilla småpaniken och man söker sig mot ytan. Det blir ljusare och ljusare och så till sist, PAAAAHHHH! LUFT! Och sen simmar man lite längre in och testar igen. Och igen. Och igen. Och till sist funkade det, men då var jag bara 1,5 meter från stranden! Inget för de där Split-mammornas små barn direkt! :O
Nu ska vi strax till att äta jordgubbar, ost och bröd, vindruvor, kex... och tortellini. :) Sedan hade vi tänkt besöka ett stort disco, men det visade sig att det hade upphört att existera. :P Så nu får vi dra till med en improviserad plan B. Utan kamera. Improviserade plan B's som ju alltid blir så bra och värda att dokumentera. I stort sett alltid bättre än långsiktiga plan A's. SKIT också!
Split har varit grymt för övrigt. För varmt för att göra något annat än att ligga på playan, så det är också vad vi har gjort. Slukat oerhörda mängder med glass, popcorn, vatten och pizzaslice'ar. Träffat lite diverse roligt folk och haft sköna kvällar i marmor-style. Marmor är det verkligen i hela stadskärnan. ”Golv” (mark, gator), väggar, tak, inomhus, utomhus. Allt! Han var verkligen mycket för marmor den där killen. Marmor från Brac.
Här kommer lite bilder trots allt. Från den tiden kameran var kvar hos oss.
Fin kväll i Split.
Snaaaaark :)
Inte lämna beachen innan solen börjar gå ner... ;)
Queens of Mordor! Eller NEJ! Marmor!
Mhm... marmor it is!
Hade en liten mås-photosession på båten Split-Brac. Kan inte låta bli att beskylla måsarna för att ha pajat min kamera. Det var liksom det sista jag gjorde innan den pajade. Väldigt lågt av mig, jag vet. Men det Bamse inte hör, det Bamse inte vet. Ibland är det värt att skylla på de som inte kan försvara sig. Iaf när man är på semester och grovt beroende av sin kamera. I alla fall om man heter Terese. Men det blev åtminstone många roliga och bra måsbilder. Här är en. Och nu har jag precis producerat tidernas längsta bildtext. :)
Förlåt mig mås, utan dig skulle ekosystemet förgås!
Snyft. Min kaaamera! :'(
Glad midsommar på er hur som helst! Njut av sill, gräslök och jordgubbar med glass! <3
Ät minst en senapssills- och löksillsfilé åt mig. Och har någon den där thai-sillen så skäms jag i och för sig lite för att säga det, men ta en sån med. Jag bara älskar den. Mih! Sverige på midsommar är faktiskt oslagbart. Saknar.
Pusstuss!
Ett helt rätt Ej fel torn!
Naaaw.
Vi har det super! Igår var det väldigt varierande väder, men när solen tittade fram var det oerhört skönt! Paris är sjuuuuukt stort, men vi åker billig tunnelbana och går massor, precis som vanligt. Coolast igår var givetvis Eiffeltornet. Idag ska vi åka turistbuss. :D
Har hittat en ny host i Nice - YEAH! Det går bra nu.
Ces't la vie!
Den moderna tågluffaren...
Redan har osannolikhet nummer ett OCH två hunnit hända! Min klasskompis från Kalmar hamnar bakom mig på tåget från Kalmar-Alvesta. Hej hej liksom. Men tvåan är värre. Plötsligt, mitt som jag står och tittar mig omkring, ser jag DAVID! DAVID HEDIN från kören i Sandviken!! Tror såklart att han har flyttat till södern för att plugga eller så... har inte mött honom på 4 år eller nåt. Men så visar det sig att han OCKSÅ är på väg ut på tågluff! HALLÅ LIKSOM! Och inte nog med det. Han ska OCKSÅ til Berlin kl 21.31. Och inte nog med det. Vi ska alla tre sova i samma kupé!! H-E-L-L-O-!?
Nu har jag och Natalie sammanförts och tillsammans med David hunnit flanera i Malmö, hitta två nya falafelkompisar som sålde stans bästa falafel för 20 kr/styck och dessutom har vi också hunnit dränkas av ett MYCKET plötsligt skyfall blandat med blixtar och dunder! Detta ledde till akut skoskav i Natalies sandaler och nytvättade, vita, krympta converse turn GREY again för min del. :-/
Men men.... med det avslutet på vår Sverigevistelse så kan man inte mer än säga - Gute nacht Schweden und bis morgens!
Med oss har vi husmans och en tub räkost. Det här kommer bli bra. Hoppas man kan sova nu.
Natti natt!
