Två Töser Åker Tåg

Long time, no post, party people... men allt har en naturlig förklaring. Tack och lov är den mest briljanta av förklaringarna att vi har fullt upp med att uppleva Italien. Och en sak är säker, man får verkligen inte nog av en sådan sak som nyförälskelse. Vi är verkligen IN LOVE, KÄRA - INNAMORATO! <3

Italien har levererat sedan dag ett. Titeln syftar på de tre städerna vi har hunnit utforska hittills; Genova, Milano och Verona. Imorgon bär det av vidare mot Venedig.

Genova är stenen. En sten kan vara rätt fin i vissa sammanhang, medan den i andra mest är trist, grå och... inte så speciell. Genova var både och. Det fanns stunder då det gnistrade till. Såsom när bussen äntligen kom eller när solen förmådde att kika fram. Eller när det visade sig att det fanns matautomater på hostelet där vi kunde köpa kvällsmat då det rådde situation: AKUT. Som synes på bilderna var hostelet inte direkt centralt beläget...



Det var heller inte jättefint att titta på, men det spelade mindre roll. :P




Vi hade det dock väldigt bra trots detta. Vi bodde med allt igenom trevliga människor och hade lite roliga small talks. Jag och Natalie hittade även några nya fina vänner på stationen i Genova den kvällen när vi gav oss ut för att leta efter "the german beer house" där vi skulle få 1 Euro rabatt tack vare att vi är medlemmar i Svenska Turistföreningen. HAHA! Vi hittade det, men blev utan rabatt. Tack och lov gav vi oss iväg mot lite andra ställen vilket slutade med att vi fick ytterligare vänner samt sjöng "The winner takes it all" av ABBA på karaoke. Faktiskt mitt första officiella karaokeframträdande någonsin! Fantastiskt. Som tack för den _harkel_ VACKRA (?) sången, fick vi något alldeles för starkt av bartendern som även passade på att hälla i sig en likadan själv.


Saluta!


Nya vänner #1. Gillar han till höger. Alltså den av dem som faktiskt fick vara med på bild. Hur tänkte hon som tog kortet som klippte bort en femtedel och hur tänkte han med ryggsäcken som bara står. Rätt upp och ned: STÅR? :)


Nya vänner #2

Innan detta skedde hann vi under dagen även med att besöka det jättestora Europa-största akvariet samt också besöka en jättefin by strax utanför Genova som heter Nervi. Där hade vi resans billigaste frukt- och vattenupplevelse. Vi lyckades hamna inne på en skolgård där de hade dryckesautomater. 0,40 cent för 0,5 l vatten - som hittat! I snitt betalar vi annars mellan 10-15 kr för varje flaska vatten eftersom det är allmänt svårt att hitta till förorts-supermarkets och vi "tvingas" köpa på de ställen där alla turister "tvingas" köpa. :P


Det var givetvis på akvariet vi hittade muränan som jag snackar om i titeln. Och det var verkligen inte bara en, det var typ TIO! Urh.


Tihi :)



Några solstrålar kikade fram i Nervi.


I övrigt blåste det mest...


Men det var ruskigt mysigt i den lilla byn också.




Gullen!

Det var Genova det. Massor av bra saker hände där, men vädret var lite av en besvikelse. Hostelet var dock bra och vi fick lite underkläder tvättade - äntligen!

Vidare for vi sedan mot pärlan - Milano. Här visste vi att vi bara kunde spendera några timmar, eftersom vi inte har all tid i världen måste vi prioritera bort vissa städer som man egentligen hade velat stanna i. Men vi valde Verona framför Milano, något vi är superglada för nu i efterhand (som ni förstår, eftersom det är, just det, STJÄRNAN som är kvar...) ;) Nåja, Milano. Vi fick välja vad vi skulle se, och då blev det världens största gothiska katedral! HUUUUR stor som helst var den och tog 600 år att bygga. GALET VA?! Med hann vi även att strosa lite på gatorna runt omkring, där upptäckte vi till Natalies förtjusan två ferraribilar! Haha, hade ingen aning om att hon var bilintresserad, men det är något som jag sett komma fram mer och mer under resans gång... "Oh! En Porsche!" eller i nästa stund; "ååååh, en Lamborgiinhiii". :)


VARMT! Jag och Natalie var förresten helt utestängda från denna enorma katedral då vi varken förmådde oss att täcka knän eller axlar... tss.


Och så som sig bör på ett torg fanns det även gott om duvor. :)



Wroom. 900 Euro för en provtur. Natalie funderade nog ett lite längre tag än jag i alla fall... men det blev ett big no no.

Vi åkte på ett väldigt smidigt sätt Milanos tunnelbana som riktiga proffs. Vi har blivit enormt bra på att läsa kartor, hitta i tunnelbanor och på stationer samt spara tid genom att titta först... vänta... titta igen.. avvakta... titta kartan igen och SEN - GÅ. Man sparar på allt; tid, rygg, fötter, ben och framförallt - PSYKE! ;P Vi lyckades även använda Genovas tunnelbana. Den bestod av endast en linje med sammanlagt 6 stationer... ehm... varför bygger man en tunnelbana då? Känns rätt friskt satsat - hälften vunnet, så att säga. :)

Efter det hastiga stoppet med Ferraribilar, enorm katedral och crossini i en trappa som luktade kiss gav vi oss tillbaka till stationen och hoppade på världens längsta tåg mot Verona - Romeo och Julias stad! Åeh... <3

På tåget fick vi en liten flaschback från Amsterdam då det lukade rätt så sött när en allmänt sunkig kille kom in och satte sig i vagnen efter att ha stått på perongen och rökt en misstänkt knölig pinne... :P Sedan fick vi två kompisar till som var nyfikna på vart vi skulle.


Nyfikna och pratglada.

Nu får jag inte sitta uppe längre. Vi bor på ett kristet hostel där lamporna släcks kl 00 och internet stängs av samtidigt. Bäst att ladda upp nu så att inte allt försvinner. Satan!!!! (Haha, tur att inte detta gamla kloster ser vad jag skriver.. ellleeeeer?) Får ta och berätta om stjärnan Verona imorgon. Eller någon annan dag. Kan bara säga som så - hit ska jag tillbaka, helst med en kärlek!!! WOW vilken stad. Bästa hittills. Kommer mera, men so long:



Bonna serra! Bella notte.

Höhö, gissa vem som nu sitter utanför på innergården och har internetanslutning?! Just det - mohoohoaa! Jag skulle också kalla mig själv desperat, galen och knäpp. Det är lugnt... tyck på. ;)

Verona som sagt. Så himla himla vacker stad. En STJÄRNA! Det bästa stoppet på resan. Fint och fräscht hostel uppe på en höjd. Ingen imponerande frukost direkt, men man kan inte få allt. T ex serveras kaffe och te i stora soppkärl, sådana där man har i storkök. Man slevar upp kaffet resp. téet i en soppskål och sedan ska man tydligen doppa brödet i det. Tanken är så tror jag. Till sin hjälp har man även en soppsked. Inte tesked. Soppsked. Haha... måste nästan fota det imorgon. Knäppt ju. Vi har varit i Verona två kvällar och en dag och hunnit med att göra två bussutflykter - till Gardasjön och till en vingård för vinprovning och även inköp. Vi pallade ett plommon. Natalie pallade en vindruva också, men det var ingen vidare mening - den var SUR!!! Skördetid i september ni vet... nu vet man allt om hur det går till. Eller inte. Med tanke på att vi anlände en halvtimme innan de stängde kändes hela upplevelsen lite mer stressad än vad man kanske hade önskat.... :P Ingen rundvisning eller ens informationsskylt. Likväl fick vi smaka på väldigt gott vin! :D


:D


Inte bara druvor


Se sig omkring


Suuurt

Innan vinprovningen hade vi tagit världens långsammaste buss till Gardasjön. Träligt, men huuuuuuh så vackert det var! Och jag badade. Jag badade och njöt. Det kändes så himla häftigt att bada i så klart vatten utan att det smakade salt när man fick det i munnen! Det var det coolaste av allt verkligen. Det var som att bada i ett skitstort glas med vatten som man får ur kranen hemma. Och med berg runt. Och segelbåtar. Och grönska och blommor. Och Natalie som tar kort där på stranden. Wow säger jag bara. Lago di Garda - jag vill gifta mig med dig! Vi passade även på att äta ute på en supermysig brygga där i Torri någonting... Jag åt lasagne med fisk från just Gardasjön i! Mycket gott. :D


Halli hallå!





Igår kväll, alltså söndag kväll var en mycket speciell dag för Veronaborna. Deras fotbollslag tog sig upp till serie B! Det var svenska (!) flaggor överallt och tutande bilar och scootrar och horn ööööverallt. Jag och Natalie satt ner och åt tidernas bästa pizza under tiden vårt samtal blev dränkt av Veronesernas (?) vrål och glädjekalas. Det var heeeelt galet! True fans... hela bunten. Anledningen till att det var svenska flaggor är för att Verona "kommuns" färger är just gul och blå, vilket jag antar gör att också fotbollslaget är gult och blått. Rätt roligt. Timing! :)

 

Och jaaa, vi haar sett Julias balkong också, här är den! :P




So looong! Dags att gå och sova, imorgon ringer klockan kl 7.30. :-/


Coolt att ha suttit ute på en trappa i värmen ändå med den lilla minidatorkamraten... undertiden har småkryp krypit över skärmen. Jag har undertiden skrämt människor med min uppenbarelse.  Människor och djur har också skrämt mig med sin uppenbarelse. Men ett blogginlägg har det minsann blivit! Allt på en timme mitt i natten i ett gammalt kloster i Verona. Säger bara; OH BOY!

Buonanotte!


Pernilla: Hihihi, taaaack. Du är gulle! :D Som du vet gillar jag ju att sväva uuuut så att säga. När jag får skriva precis som jag vill precis när jag vill är det som allra, allra bäst. Det är exakt det jag gör nu, sånär som på när jag vill. :P I svaga stunder längtar jag tillbaka till Kalmar faktiskt. Typ när man haft ryggsäcken på liiite för länge. Mått illa på ett skumpande tåg lite för länge eller varit utan mat och toalett allt för länge. Eller när man bara vill ha ett vanligt glas vatten från kranen. Eller möta fina kompisar. Så som du. Syns snart. <3

Patrick: WAY TO GO! Haha!! :D That is great... just continue in the same way. Maybe you should consider something additional to google translate when it comes to learning the grammars. That friend isn't trustworthy at all you know... ;) Well... I am! ;)

Pappa: Tack för den regelbundna kontakten. Du är min mest trogna läsare tror jag. Fantastiskt. Snart ska vi även till Kroatien och Dubrovnik. Jag har velat åka dit sedan du skickade ett vykort därifrån för mååånga, många år sedan.

Hehe, se där. De tre P:na Pernilla, Patrick och Pappa. Snyggt! :)

På påterpörande!
Pa det pra!
Puss och pram!

Bonjour!

Nu svettas vi! Riccardo + son är otroligt energiska och visar oss allt som finns att visa i Nice med omnejd. Sedan vi möttes på stationen i Nice kl 9 igår morse har vi hunnit med massor!

 


Vi började med att gå ner till stranden (200 m från hans hem!) och bada i några timmar. Helt underbart att slippa regnjacka, leggings och "ståpäls". ;) Nu är det 30 grader varmt och vi förstår inte hur så mycket energi kan rymmas i en så liten kropp som det gör i Sebastianos i den här värmen! Riccardo är italienare som flyttat till Nice för att starta om på nytt efter att ha drivit ett företag som gick i en nedåtspiral och till sist också i stöpet. Han har massor att berätta och igår när vi gick för att hämta hans bil, som han hade varit tvungen att parkera uppe i bergen på grund av en tv-inspelning vid strandpromenaden dagen innan, hann vi med att gå igenom både hans och mitt liv. Mitt gick lite fortare. :P Fortfarande ung.... och det. Det lär hinna hända mer. :)


Sover djupt här kan jag säga. :)


Men varvade det med lite lek... och krig.

Efter att Natalie suttit barnvakt till Sebastiano medan vi hämtat bilen åkte vi mot Antibes. Där hade Riccardo bokat en plats på gokartbanan till Sebá och tanken var att vi under tiden kunde ligga på stranden. Eftersom ingen av oss är expert på franska (även om Riccardo är bra mycket bättre än oss) fattade antingen den vi frågade om vägen vår fråga fel, eller så uppfattade vi svaret fel.  Hur som helst virrade vi runt en hel del fel innan vi till sist hittade rätt! Sebastiano åkte typ 50 varv gokart medan vi gick och köpte lite välbehövlig mat i en matvagn längs strandpromenaden. Vart vi än kommer och vem vi än umgås med uppfattas jag och Natalie som två enorma MATVRAK som måste gå på toaletten i tid och otid. Själv hävdar jag att folk är omänskliga som äter så lite. :P Vi hade någon timme på stranden i Antibes, och i vanlig ordning blev det krig mellan mig och Sebastiano, på teckenspråk och med ljudeffekter, ungefär så som krig brukar te sig... Jag anser att jag vann. Äntligen! Natalie unnade sig lite fotmassage på stranden, men massörskan verkar inte heeeelt nöjd. Se bilden! Haha!


På vägen mot Antibes


Vilda lekar


Haha, kolla bara! ^.^


Ööhn, öööhn!


Sommar och sol!

Klockan slog skymning och det blev dags att bege sig hemåt. Jag och Natalie hade tagit på oss ansvaret för middagen och hade tänkt bjuda på svenska köttbullar och kokt potatis. Vi stannade på en mataffär som var större än någon annan jag någonsin sett utomlands. Säkert i klass med ICA Maxi alltså. Köttfärs hittade vi ingen, och att fråga efter det på engelska var ingen större idé då ingen forstod varken "egg" eller "flavour" vilket iofs var helt fel att fråga om. HAHA! "Flour" menade vi, men jag fortsatte bestämt hävda att vi letade efter "flavour"! Inte konstigt att det rådde mer förvirring än vanligt. Eggs hittade vi till sist genom att vi båda härmade en höna, både bildligt och ljudligt "baaa-baapaa" med en hand mellan benen och ett "plupp... plupp... plupp"-ljud. Eeeeeeh... nåja. Det fungerade åtminstone. :)

Istället för köttbullar blev det en delikat grönsakspaj med efterföljande fruktsallad. Trots att det var ett nytt kök, en kombinerad microvågsugn-ugn och brist på skärbrädor blev det väldigt lyckat och gott! Allt gick åt sånär som på en liten, liten pajbit. Vi måste ju hålla på vår svenskhet och inte ta den sista biten på en buffé... :)  


Mums!

Trötta som vanligt somnade vi som stockar efter matlagningen och matätningen och tydligen var Sebastiano vaken en halvtimme längre än oss.

Idag klev vi upp kl 8.45 för att åter igen flytta bilen upp till bergen och sedan gå nedåt gamla stan och upp till en utkiksplats. Oerhört tröttsamt men oerhört vackert. När jag efter lunchen vi snart ska intaga ligger på stranden vet jag att jag kommer tycka att det var mycket, mycket värt det. Otroligt fint! :) Vi har undvikit de mest turisttäta delarna av Nice än så länge och kommer så att fortsätta göra. I Antibes däremot passade vi äntligen in, som turister. I alla fall om man bortser från att 90% av övriga kvinnor där var skrynkliga som russin, över 60 år gamla och med en hud som såg ut som... choklad. Vi hade till skillnad från dessa heller ej en stor hatt, permanentat slitet hår och en snubbe som matchade oss i färg och form. Vi hade istället Sebastiano och Riccardo. Vilken kvartett vi är. Folk borde tro att vi antingen är två utomäktenskapliga döttrar eller två skandinaviska fruar. :)





Slitna, någon?


Vacker utsikt



Mot havet! :D

Au Revoir!

Mulen morgon i Amsterdam! Men inte sörjer vi för det. Vi sov otroligt skönt i riktiga sängar och har snyltat med oss lite marmelad fran frukosten. Så nu ska vi nog klara dagen. Gårdagen var som jag skrev, dock i ett väääldigt trött tillstånd, fantastiskt intressant! Mycket konstigheter var det och typ spöregn. Men ändå riktigt, riktigt nice. Amsterdam är annorlunda.

Nu ska vi först ta oss till båten vi ska bo på för att sedan  bege oss mot Anne Frank, I AMsterdam-skylten och ta kort med den, samt besöka Heineken-museet. Ikväll blir det nog fest på en nattklubb som ligger i en föredetta kyrka - Paradiso. :D

Lite bilder från igår kommer nu...


När man ser den här bilden känns det som ett mysterium att jag fick
plats där inne. :) Här äter vi en delikat frukost.


Frukost i solen.


Fina Patrick mötte upp och visade med entusiasm upp staden Amsterdam. :)


Yep, den kallas också "der dikk" eller något liknande. :P Det var på
detta torg hippiesarna hängde och rökte på för några årtionden sedan.


Brad Pitt har en cykel står i Amsterdam som han kommer och cyklar
på ibland... jag undrar om det kan vara någon av dessa?


Eller denna? Kolla namnet på gatan! Kändes lite tryggt, minen till trots.



Barnhemmet. :)


Nothin' more to say... x-O


Hutt!


Ja det är bara till att punga upp vet du...


Heineken såklart!


Det var jättejättekul med mat-automat! :D


Och kanske låter det... gott? ;)

Nej nu så! Nu får vi lov att dra vidare... hörs imorgon! (gehoord morgen!)


Nederlands is moeilijk en gemakkelijk.

Gott folk!

Jättetrötta är vi minsann. Men jättemycket har vi hunnit med också minsann! Det har varit två helt underbara första dygn och äntligen, äääntligen sitter vi på Open Bare Bibliotheek i Amsterdam. Bara namnet är ju helt underbart! Bibliotek är så sjukt bra. Detta bibliotek är dessutom sjukt space'at! Vitt, kurvigt och skärmar överallt. Och så barnbilderböckerna som står i coola hyllor formade som ostkrokar.



Nåja, det som hunnit hända... hittills. Mitt ordbajsande jag till trots ska jag försöka få med ALLT. Men utan att sitta här i tre timmar. Vi får väl se hur det går med det.

Malmö kvällen den 8/6
Vi hoppar blöta som tre hundar på tåget, spända av förväntan! På oss väntar en tysk och riktigt sur tågkonduktör som svarar på tyska när man frågar på engelska. Gillar't! Trots tyskakunskaper hör jag icke vad han säger och vågar heller inte fråga igen. Vad jag frågade har jag för övrigt helt glömt bort. :)

Coolt blått neonljus lyser upp tåget trots att det i övrigt andas rätt mycket... dåtid. Jag vågar inte ens gissa på vilket årtionde, det skulle kunna bli precis hur pinsamt som helst. David lägger sig direkt på den ömsom hårda, ömsom mjuka britsen, pluppar i öronpropparna och vi säger "syns i Berlin". Jag och Natalie är inte ett dugg sugna på att sova ännu och väntar istället på att vi ska komma fram till Öresundsbron för att, trots ovädret, få se lite coola lampor och vinka hejdå till Sverige. Det dröjer en dryg halvtimme tills vi får åka, eftersom det enligt högtalarrösten ”springer runt någon, några eller något på spåren och polisen är ute och letar efter denna/dessa/detta”. Hah!

  

 

Till sist åker vi dock mot Köpenhamn! Tror vi. Men allt eftersom vi åker inser vi dock att det verkar vara liiite för långt till bron för att vi inte redan borde vara på den... och det är vi ju inte. Vi ser för mycket träd och åkrar för att så ska vara fallet.

För vi är ju på väg mot Trelleborg. Japp! Och där ska vi åka båt. Ja. BÅT! Helkul! Och jättekonstigt. Men så är det ju. Och inget Danmark alls blir det. När loket kopplas av och tåget puttas på båten i hamnen i Trelleborg står jag och Natalie längst fram och fnissar ihjäl oss. Det känns som att VI kör. Men helt utan kontroll. Vi har bara ett fönster och en räls framför oss. Inga spakar. Hihi. Utanpå vagnen hänger en snubbe. Men vi tror inte det var han som körde heller. Vi tror han mest stod och skrek om något skulle komma i vägen eller så. Som polisen skulle komma och leta efter, eller så. ;P


Vi tar en tur upp på däck precis som sig bör, och där ligger vad som ser ut att vara polska gästarbetare och slaggar. Misär! Men det är nog billigt att sova på golvet. Till och med billigare än på ett tåg på nedersta planet.

 

Efter att vi inhandlat oförskämt billig Milka-choklad, sprayat parfym och kirrat lite groggvirke för en kväll i Berlin i tax-freen på båten går vi till sist och lägger oss mittemot varandra i den kupé som till och med är mindre än rummen i kollektivet i Oslo. Och då menar jag mycket mindre. Ovanför mig ligger ett par som ska DELA brits och där under ligger en korean och så såklart David. :)

 

Sover och vaknar om vart annat och det guppar och har sig och man har låtar på huvudet och det är ljust och mörkt och ibland sover man jättegott och sen bara ”ahwawawraah, ein Stunde bla bla Berlin Hauptbanehof, jaja, guten morgen, mahmah” typ. Klockan är 6 och det svider ordentligt i ögonen. Ingen skönhetssömn direkt.

 

Men glad och lycklig som man är över att vara framme är det ändå inga problem! Inget har öppet, det är kallt och vi har ingen karta, men vi ger oss ut från den största tågstationen jag sett och det första vi ser är tyska flaggan. Och Schweiziska flaggan. Det var riksdagshuset (med en cool glaskupol på) och så... en ambassad. Den Schweiziska, rimligtvis. Ljuset är fantastiskt att fota i och vi bär på våra oerhört tunga ryggsäckar. Det är nästan helt folktomt. Det var en hel del magiskt i det ögonblicket. Första stoppet, första ”viewen” och snart kom också det första problemet...

 

Ingen av oss hade en endaste Euro på oss, så det krävdes rätt omgående att vi tåg ut kontanter, då inte ens caféet på centralstationen accepterade VISA-kort. Detta för mitt minne raskt tillbaka till det McDonald's vi besökte i Tyskland sommaren 09 som inte heller accepterade VISA... liksom... VA!? Egypten gjorde. Turkiet gjorde. Tyskland – inte!? Konstigt. Och vi får heller inte ut några pengar, någon av oss. Testar 3 olika uttagsautomater, men icke. Till sist går vi till ”Reise-bank” där det fungerar! Har inte vågat logga in på banken och kollat hur mycket de tog i växlingsavgift... kanske ska jag också låta bli det...? ;P

 

Ryggsäckar låses in på stationen, kamera och kontanter är med, och vi ger oss av. Till vår glädje förstår vi att man får åka på alla pendeltåg (S-bahn) med interrail-kortet också, vilket vi hade jätteglädje av hela dagen. Helt underbart smidigt. Dessutom mycket bra täckning över hela Berlin med de tågen. :D

   

  



 

David fixade snacket på tyska med killen på ett hotell och vi fick alla en varsin Berlin-karta. Sen var jakten på the Touristic gazes igång på allvar! Tv-tornet såg vi redan när vi tog första steget ut från stationen. Riksdagen likaså. I snabb takt betade vi av att strosa Unter den Linden, snacka om prinsessan Victorias breda höfter med ”vakterna” (som ville ha dricks, dvs teater-vakter) vid Brandenburger Tor samt tog Strasse des 17. Juni hela vägen till den staty som är jättehög och med en ängel på. Hade självklart skrivit namnet på den om det inte var för att två riktiga vakter just kom och sa åt mig att jag absolut inte fick ha ryggsäcken här, utan den skulle direkt lämnas i receptionen. Fattar ingenting. Hur som helst ligger kartan och alla broschyrer från Berlin i den, så det får bli ”tornet med ängeln”, även om det låter jobbigt nonchalant. Vakter – GAH! :P

  
 
  

  

Jag och David tog trapporna upp de 60 meterna, vilket gick oförskämt snabbt för honom men tog desto längre tid för mig. Pinsamt länge till och med. Ännu pinsamare blev det på vägen ner när vi möter den lilla 6-åriga flickan som tagit sig ända upp och verkar pigg som en lärka ändå... Hmpf.

  


Skotthål från andra världskriget.


Utsikten var magnifik och jag fick svindel och lite halvångest över att det, när man tittade upp på den stora guldängeln, på grund av molnens rörelse kändes som att man sakta föll baklänges tillsammans med tornet... AAAAAAAAAH! Usch. Men det var lätt värt det. Skitsnygg vy.

 


 


Där nere sitter Natalie. Längst till höger bredvid alla skolbarnen. :)

På Alexanderplatz som är Östberlins f.d. handelsplats fick vi lite andra vibbar, lite mer tiggare, lite mer streetdance och lite mer gubbar med korvlåda på magen. Och en lite mer exalterad David som äntligen fick se ”the real Berlin”. Jag märker att jag har läst turism ändå. Det är så mycket som både jag själv säger, gör och letar efter som stämmer otäckt bra med hur turister är enligt kurslitteraturen. Hjälp! Jag är ju också en turist!

 
Gotta love the spelling of Pjöngjang! Varför försvåra det liksom? :)



Midjeväskan på! Und TV-turm-Kostyme an!

På Alex's Oas slog vi oss ned efter att ha beställt ”Currywurst”. Satt ner i ett par solstolar och skålade för en nice start på resan med ein Berlier. Alltså en ljus öl. En mycket trevlig restaurangägare ville veta allt och frågade minst 10 ggr om det var första gången i Berlin eller inte för oss alla. Eftersom vi alla har rätt skiftande resebakgrund rådde total förvirring i hans hjärna då heller inte engelskaförståelsen var på topp. Han önskade oss åtminstone en fortsatt trevlig tid i Berlin och välkomna tillbaka. :)

 
Currywurst! Skeptisk at first, men gott var det! :D

Chill i solen mit ein Berliner.







Mot kvällningen började krafterna verkligen tryta, men vi tog oss både till Checkpoint Charlie, resterna av Berlinmuren, Potsdamer Platz och judiska museet. Jättesynd var att vi kom in där bara en timme innan det stängde, så vi hann inte med ens hälften innan vi med hull och hår blev utkörda. Vi hann i alla fall skriva en varsin önskan på ett pappersäpple och hänga upp i ett träd. Det var en fin grej. Och det är min familj som fick önskan tillägnad sig. Love you <3

 
Konsten att ha kul på Burger King



Rester av Berlinmuren



Allmän galenskap. :)



Checkpoint Charlie

Man blev rätt tagen av att vara på museet. Det kändes jobbigt att bli påmind om vad som hänt... igen. Men helt nödvändigt. Det är en mörk historia. Tur att tyskarna verkligen gör allt för att hedra och göra judarnas historia rättvisa. Like.

 
Till minne av judiska offer

Efter museet var klockan 20. David stackaren hade burit runt på ryggsäcken hela hela dagen och det var verkligen dags att ta sig till hans hostel ute i yttre delarna av Östberlin. Väldigt spännande att komma ut lite utanför stadskärnan. Mycket riktigt uppenbarade sig graffitikonsten och betonglådorna allt eftersom vi rullade österut. På stationen vi skulle av var en lång gång med massor av affischer för stundade konserter och JA, där satt minst fem stycken med Hurts och JA, jag tog kort på dem. Alla. Två gånger.

 

Davids hostel var det coolaste jag sett med typ 20 våningar och blått ljus från den egna baren/restaurangen. Ja, jag sa hoStel. Crazy! Passade på att kissa på en redig toalett och David som missat att det inte fanns kök på hostelet fick använda micro till att värma hans palt och frysta spenat. Håhåjaja! Spännande minsann. Vi smakade och det var ändock helt okej. Klockan hann bli 22 väldigt snabbt och det återstod bara 1 timme tills vi var tvungna att återvända till stationen för att ta nattåget mot Amsterdam. Jag och Natalie köpte med en pizza var från en pizzeria precis vid hostelet och sedan satt vi 3 tillsammans på en låg ”cementvägg” och snaskade i oss dem. Kostade bara 4 Euro och till det delade vi på en vinflaska. Helt fantastiskt fint var det. Vi kommer att sakna David, vi hade det verkligen superhärligt hela dagen, från 6 på morgonen till 23 på kvällen. Och inte blev det till att sitta ner särskilt ofta... en lång och myyycket innehållsrik dag.

 
Inne på Davids hostel.



MUMS! :D

Jag och Natalie kommer 40 minuter efter detta till stationen och det visar sig att tåget är försenat 40 min. NEEEEJ! Sedan blir det 60 minuter. Och till sist blir det 70-80 minuter. Så vi kommer på det ca kl 1.30, trötta och slitna som två AS verkligen. Men där väntar en precis lika liten kupé som den till Berlin, men med en mycket skön kudde, ett mycket tyst tåg och två hjärnor som inte kan ta in ett INTRYCK till! I skrivande stund anser jag fortfarande att jag är på en båt. Är så trött att det gungar hejvilt så fort man stannar upp ett tag. Jösses. Det ska bli gott att sova i en ordentlig säng ikväll!

Nu är vi nämligen på plats i Amsterdam som sagt, och ska snart gå till hostelet och checka in. En välbehövlig DUSCH skall även tas. ÅÅÅÅÅÅH vad skönt det ska bli! :D

 Förhoppningsvis hör min kompis Patrick av sig snart, han har lovat att visa oss runt idag och ta med oss till något coolt ställe ikväll. Om det finns ledig plats på hostelet också imorgon så stannar vi nog ytterligare en natt här i Amsterdam, annars drar vi vidare till Paris redan imorgon. Det här med CouchSurfing verkar gå lite sådär... krävs en hel del internet-access för att kunna hålla kontakten, och det är inte så enkelt som man vill tro alltid... :P

Nåja, dags för dusch och avlämning av ryggsäckar (om de finns kvar vill säga!) för att ge sig ut i Staden der Kanalen och se Anne Franks hus, Heinekken-museet, Blomstermarknaden och såklart Coffee Shops och Red Light District. Detta blir spännande! :) 

Ha det underbart och njut av bilderna!
Kram

Åh gud. Nu är det bara 25 minuter kvar tills jag knallar iväg i högsommarvärmen mot Kalmar C. Nervös och stirrig som ett as har jag sprungit runt hela morgonen och förmiddagen och pratat för mig själv och svurit över en icke fungerande internetuppkoppling. MEN (!), trots detta, tror jag faschemig jag har kommit ihåg allt viktigt. Framförallt interrailkortet, pass och pengar. Det allra viktigaste. Och så pratat med granne Stina så att mina ömsint framodlade blommor överlever dessa veckor och står i full blom lagom tills jag kommer hem! :D

Jag har lite panik att jag ska lämna min kära SmartPhone hemma. Hur ska det gå? :O Med är istället tegelsten 1 och 2, en utan ljud och en utan batterikapacitet... jay (?). Det ska nog gå bra. Huvudsaken att man kan nå och bli nådd. Inte att man kan kolla facebook i tid och otid... eeehlleeer? ;)

8 juni är en speciell dag på många sätt. År 2011 är den mest av allt speciell för att tidernas tös-tågluff tar fart! Men år 2007 var den speciell för att jag tog studenten. Och 2006 var 8 juni dagen att sitta på nålar i kyrkan och sjunga "Den blomstertid nu kommer" utan att berätta för EN ENDA KOTTE att jag hade uppkörning numero ZWEI bara en timme senare. Eftersom jag kuggade den första uppkörningen var jag för skamsen för att våga nämna att jag skulle göra ett nytt försök denna dag. Så idag är det 5-års, 4-års och dagsjubileum för stora händelser i Terese's liv! Körkort, student och tågluff - på en och samma dag!

Fantastiskt.

Så nu och här säger jag hej då för en stund.

Och igår sa jag hejdå till Kalmars vallmo-ås vid södra centrums "infart" Såhär ledsen var en vallmo:

Och snart lämnar jag Kalmar C. Där ser det ut såhär. Och då tar det ju minst 3 veckor tills jag ser slottet och tycker det är skönt, för då vet jag att jag är i Kalmar! (speciellt riktat till Pernilla och Isabel). ;D



Och till sist; compact living! Rulla kläder is the s-h-i-t-! TACK EMMA ALSÉR för det! (Y)



HA DE,
Hej då,
 och:
 Arrevidetschiii!!

 (ingen som heeelst aning om varken vad det betyder eller vilket språk det är eller hur det stavas, men jag ville absolut skriva det ändå)! :D

Puss o kram <3

Tadaaa! Och när vi väl är där hoppas vi att det går ett passande flyg hemåt Arlanda, Skavsta eller Landvetter sisådär...

Det behöver ju dock inte alls bli såhär. Det kommer vi att bli varse... och ni med! :)

Operation packning fortsätter! :)