Två Töser Åker Tåg

Gott folk!

Jättetrötta är vi minsann. Men jättemycket har vi hunnit med också minsann! Det har varit två helt underbara första dygn och äntligen, äääntligen sitter vi på Open Bare Bibliotheek i Amsterdam. Bara namnet är ju helt underbart! Bibliotek är så sjukt bra. Detta bibliotek är dessutom sjukt space'at! Vitt, kurvigt och skärmar överallt. Och så barnbilderböckerna som står i coola hyllor formade som ostkrokar.



Nåja, det som hunnit hända... hittills. Mitt ordbajsande jag till trots ska jag försöka få med ALLT. Men utan att sitta här i tre timmar. Vi får väl se hur det går med det.

Malmö kvällen den 8/6
Vi hoppar blöta som tre hundar på tåget, spända av förväntan! På oss väntar en tysk och riktigt sur tågkonduktör som svarar på tyska när man frågar på engelska. Gillar't! Trots tyskakunskaper hör jag icke vad han säger och vågar heller inte fråga igen. Vad jag frågade har jag för övrigt helt glömt bort. :)

Coolt blått neonljus lyser upp tåget trots att det i övrigt andas rätt mycket... dåtid. Jag vågar inte ens gissa på vilket årtionde, det skulle kunna bli precis hur pinsamt som helst. David lägger sig direkt på den ömsom hårda, ömsom mjuka britsen, pluppar i öronpropparna och vi säger "syns i Berlin". Jag och Natalie är inte ett dugg sugna på att sova ännu och väntar istället på att vi ska komma fram till Öresundsbron för att, trots ovädret, få se lite coola lampor och vinka hejdå till Sverige. Det dröjer en dryg halvtimme tills vi får åka, eftersom det enligt högtalarrösten ”springer runt någon, några eller något på spåren och polisen är ute och letar efter denna/dessa/detta”. Hah!

Till sist åker vi dock mot Köpenhamn! Tror vi. Men allt eftersom vi åker inser vi dock att det verkar vara liiite för långt till bron för att vi inte redan borde vara på den... och det är vi ju inte. Vi ser för mycket träd och åkrar för att så ska vara fallet.

För vi är ju på väg mot Trelleborg. Japp! Och där ska vi åka båt. Ja. BÅT! Helkul! Och jättekonstigt. Men så är det ju. Och inget Danmark alls blir det. När loket kopplas av och tåget puttas på båten i hamnen i Trelleborg står jag och Natalie längst fram och fnissar ihjäl oss. Det känns som att VI kör. Men helt utan kontroll. Vi har bara ett fönster och en räls framför oss. Inga spakar. Hihi. Utanpå vagnen hänger en snubbe. Men vi tror inte det var han som körde heller. Vi tror han mest stod och skrek om något skulle komma i vägen eller så. Som polisen skulle komma och leta efter, eller så. ;P


Vi tar en tur upp på däck precis som sig bör, och där ligger vad som ser ut att vara polska gästarbetare och slaggar. Misär! Men det är nog billigt att sova på golvet. Till och med billigare än på ett tåg på nedersta planet.

Efter att vi inhandlat oförskämt billig Milka-choklad, sprayat parfym och kirrat lite groggvirke för en kväll i Berlin i tax-freen på båten går vi till sist och lägger oss mittemot varandra i den kupé som till och med är mindre än rummen i kollektivet i Oslo. Och då menar jag mycket mindre. Ovanför mig ligger ett par som ska DELA brits och där under ligger en korean och så såklart David. :)

Sover och vaknar om vart annat och det guppar och har sig och man har låtar på huvudet och det är ljust och mörkt och ibland sover man jättegott och sen bara ”ahwawawraah, ein Stunde bla bla Berlin Hauptbanehof, jaja, guten morgen, mahmah” typ. Klockan är 6 och det svider ordentligt i ögonen. Ingen skönhetssömn direkt.

Men glad och lycklig som man är över att vara framme är det ändå inga problem! Inget har öppet, det är kallt och vi har ingen karta, men vi ger oss ut från den största tågstationen jag sett och det första vi ser är tyska flaggan. Och Schweiziska flaggan. Det var riksdagshuset (med en cool glaskupol på) och så... en ambassad. Den Schweiziska, rimligtvis. Ljuset är fantastiskt att fota i och vi bär på våra oerhört tunga ryggsäckar. Det är nästan helt folktomt. Det var en hel del magiskt i det ögonblicket. Första stoppet, första ”viewen” och snart kom också det första problemet...

Ingen av oss hade en endaste Euro på oss, så det krävdes rätt omgående att vi tåg ut kontanter, då inte ens caféet på centralstationen accepterade VISA-kort. Detta för mitt minne raskt tillbaka till det McDonald's vi besökte i Tyskland sommaren 09 som inte heller accepterade VISA... liksom... VA!? Egypten gjorde. Turkiet gjorde. Tyskland – inte!? Konstigt. Och vi får heller inte ut några pengar, någon av oss. Testar 3 olika uttagsautomater, men icke. Till sist går vi till ”Reise-bank” där det fungerar! Har inte vågat logga in på banken och kollat hur mycket de tog i växlingsavgift... kanske ska jag också låta bli det...? ;P

Ryggsäckar låses in på stationen, kamera och kontanter är med, och vi ger oss av. Till vår glädje förstår vi att man får åka på alla pendeltåg (S-bahn) med interrail-kortet också, vilket vi hade jätteglädje av hela dagen. Helt underbart smidigt. Dessutom mycket bra täckning över hela Berlin med de tågen. :D

   

  



 

David fixade snacket på tyska med killen på ett hotell och vi fick alla en varsin Berlin-karta. Sen var jakten på the Touristic gazes igång på allvar! Tv-tornet såg vi redan när vi tog första steget ut från stationen. Riksdagen likaså. I snabb takt betade vi av att strosa Unter den Linden, snacka om prinsessan Victorias breda höfter med ”vakterna” (som ville ha dricks, dvs teater-vakter) vid Brandenburger Tor samt tog Strasse des 17. Juni hela vägen till den staty som är jättehög och med en ängel på. Hade självklart skrivit namnet på den om det inte var för att två riktiga vakter just kom och sa åt mig att jag absolut inte fick ha ryggsäcken här, utan den skulle direkt lämnas i receptionen. Fattar ingenting. Hur som helst ligger kartan och alla broschyrer från Berlin i den, så det får bli ”tornet med ängeln”, även om det låter jobbigt nonchalant. Vakter – GAH! :P

Jag och David tog trapporna upp de 60 meterna, vilket gick oförskämt snabbt för honom men tog desto längre tid för mig. Pinsamt länge till och med. Ännu pinsamare blev det på vägen ner när vi möter den lilla 6-åriga flickan som tagit sig ända upp och verkar pigg som en lärka ändå... Hmpf.

  


Skotthål från andra världskriget.


Utsikten var magnifik och jag fick svindel och lite halvångest över att det, när man tittade upp på den stora guldängeln, på grund av molnens rörelse kändes som att man sakta föll baklänges tillsammans med tornet... AAAAAAAAAH! Usch. Men det var lätt värt det. Skitsnygg vy.

 


 


Där nere sitter Natalie. Längst till höger bredvid alla skolbarnen. :)

På Alexanderplatz som är Östberlins f.d. handelsplats fick vi lite andra vibbar, lite mer tiggare, lite mer streetdance och lite mer gubbar med korvlåda på magen. Och en lite mer exalterad David som äntligen fick se ”the real Berlin”. Jag märker att jag har läst turism ändå. Det är så mycket som både jag själv säger, gör och letar efter som stämmer otäckt bra med hur turister är enligt kurslitteraturen. Hjälp! Jag är ju också en turist!

 
Gotta love the spelling of Pjöngjang! Varför försvåra det liksom? :)



Midjeväskan på! Und TV-turm-Kostyme an!

På Alex's Oas slog vi oss ned efter att ha beställt ”Currywurst”. Satt ner i ett par solstolar och skålade för en nice start på resan med ein Berlier. Alltså en ljus öl. En mycket trevlig restaurangägare ville veta allt och frågade minst 10 ggr om det var första gången i Berlin eller inte för oss alla. Eftersom vi alla har rätt skiftande resebakgrund rådde total förvirring i hans hjärna då heller inte engelskaförståelsen var på topp. Han önskade oss åtminstone en fortsatt trevlig tid i Berlin och välkomna tillbaka. :)

 
Currywurst! Skeptisk at first, men gott var det! :D

Chill i solen mit ein Berliner.







Mot kvällningen började krafterna verkligen tryta, men vi tog oss både till Checkpoint Charlie, resterna av Berlinmuren, Potsdamer Platz och judiska museet. Jättesynd var att vi kom in där bara en timme innan det stängde, så vi hann inte med ens hälften innan vi med hull och hår blev utkörda. Vi hann i alla fall skriva en varsin önskan på ett pappersäpple och hänga upp i ett träd. Det var en fin grej. Och det är min familj som fick önskan tillägnad sig. Love you <3

 
Konsten att ha kul på Burger King



Rester av Berlinmuren



Allmän galenskap. :)



Checkpoint Charlie

Man blev rätt tagen av att vara på museet. Det kändes jobbigt att bli påmind om vad som hänt... igen. Men helt nödvändigt. Det är en mörk historia. Tur att tyskarna verkligen gör allt för att hedra och göra judarnas historia rättvisa. Like.

 
Till minne av judiska offer

Efter museet var klockan 20. David stackaren hade burit runt på ryggsäcken hela hela dagen och det var verkligen dags att ta sig till hans hostel ute i yttre delarna av Östberlin. Väldigt spännande att komma ut lite utanför stadskärnan. Mycket riktigt uppenbarade sig graffitikonsten och betonglådorna allt eftersom vi rullade österut. På stationen vi skulle av var en lång gång med massor av affischer för stundade konserter och JA, där satt minst fem stycken med Hurts och JA, jag tog kort på dem. Alla. Två gånger.

Davids hostel var det coolaste jag sett med typ 20 våningar och blått ljus från den egna baren/restaurangen. Ja, jag sa hoStel. Crazy! Passade på att kissa på en redig toalett och David som missat att det inte fanns kök på hostelet fick använda micro till att värma hans palt och frysta spenat. Håhåjaja! Spännande minsann. Vi smakade och det var ändock helt okej. Klockan hann bli 22 väldigt snabbt och det återstod bara 1 timme tills vi var tvungna att återvända till stationen för att ta nattåget mot Amsterdam. Jag och Natalie köpte med en pizza var från en pizzeria precis vid hostelet och sedan satt vi 3 tillsammans på en låg ”cementvägg” och snaskade i oss dem. Kostade bara 4 Euro och till det delade vi på en vinflaska. Helt fantastiskt fint var det. Vi kommer att sakna David, vi hade det verkligen superhärligt hela dagen, från 6 på morgonen till 23 på kvällen. Och inte blev det till att sitta ner särskilt ofta... en lång och myyycket innehållsrik dag.

 
Inne på Davids hostel.



MUMS! :D

Jag och Natalie kommer 40 minuter efter detta till stationen och det visar sig att tåget är försenat 40 min. NEEEEJ! Sedan blir det 60 minuter. Och till sist blir det 70-80 minuter. Så vi kommer på det ca kl 1.30, trötta och slitna som två AS verkligen. Men där väntar en precis lika liten kupé som den till Berlin, men med en mycket skön kudde, ett mycket tyst tåg och två hjärnor som inte kan ta in ett INTRYCK till! I skrivande stund anser jag fortfarande att jag är på en båt. Är så trött att det gungar hejvilt så fort man stannar upp ett tag. Jösses. Det ska bli gott att sova i en ordentlig säng ikväll!

Nu är vi nämligen på plats i Amsterdam som sagt, och ska snart gå till hostelet och checka in. En välbehövlig DUSCH skall även tas. ÅÅÅÅÅÅH vad skönt det ska bli! :D

 Förhoppningsvis hör min kompis Patrick av sig snart, han har lovat att visa oss runt idag och ta med oss till något coolt ställe ikväll. Om det finns ledig plats på hostelet också imorgon så stannar vi nog ytterligare en natt här i Amsterdam, annars drar vi vidare till Paris redan imorgon. Det här med CouchSurfing verkar gå lite sådär... krävs en hel del internet-access för att kunna hålla kontakten, och det är inte så enkelt som man vill tro alltid... :P

Nåja, dags för dusch och avlämning av ryggsäckar (om de finns kvar vill säga!) för att ge sig ut i Staden der Kanalen och se Anne Franks hus, Heinekken-museet, Blomstermarknaden och såklart Coffee Shops och Red Light District. Detta blir spännande! :) 

Ha det underbart och njut av bilderna!
Kram