Två Töser Åker Tåg

12 juni kl 19.51

Bonjour! Sitter för tillfället på det fjärde tåget för idag. Vi är dessutom i det tredje landet för idag; Frankrike! Vi har dessutom korsat halva Nederländerna och Belgien. Om cirka en timme är vi framme i Paris! :D Vi hade kunnat vara där kl 17.30 om vi inte hade varit så snåla... det går nämligen snabbtåg både från Amsterdam och Bryssel till Paris, men det kostar massa extra. Vi har ju redan betalt för tåget, anser vi. ;) Så nu har vi istället på 9 timmar fått se både små städer såsom Tournai och Amiens och större städer såsom Bryssel och Lille. I Bryssel hann vi dock bara med att se stationshuset tyvärr, men fick hjälp av världens trevligaste dam som skrev ut resedokument och ritade och kladdade så att vi skulle hitta rätt plattformar vid de korta bytena vi hade. Vi hade även en superlångsam upplevelse på McDonald's i Lille Flandres, som ligger vid den belgisk-franska gränsen. Har aldrig upplevt en långsammare kö! Appropå kö köade jag en timme igår. Till Anne Franks hus. Jag var skitirriterad hela vägen fram, dels för att jag inte hade sällskap (Natalie hade redan varit där och passade på att trosa shoppinggatan fram istället :) och dels för att jag inte kom på någon slogan till cykeltaxichauffören som utlyste den lilla tävlingen helt spontant i den 40 meter långa kön. Den som kom på en bra slogan till hans ”företag” (dvs cykeltaxin) skulle få gratis skjuts tillbaka till centrum efter besöket. Hur svårt kan det va!? Skitsvårt var det. Fuck.

Men allt eftersom jag närmade mig ingången, efter en sisådär 57 minuters köande med trötta, skrikande barn springandes runt fötterna och hjärnan på högvarv för att komma på en slogan, släppte irritationen. Så fort man kom in så blev alla tysta, Anne Franks citat från boken var skrivna på väggarna längs hela museumturen, små videosekvenser med intervjuer eller gamla inspelningar med Anne Franks pappa, de som arbetade i den icke-gömda delen av huset under tiden familjen gömde sig där och liknande. Jag vet inte om det var av utmattning eller ensamhet eller ohjälplighet, men jag gick runt och grät och snorade som en tok där inne. Och inga näsdukar hade jag heller... så det blir till att tvätta ärmen på tröjan snarast möjligt. Allvarligt. Jag blev jätteberörd verkligen. Det var ett riktigt, riktigt bra museum. Jag har en tendens att tröttna efter en halvtimme på ett museum. Tycker det är för mycket text, för lite action osv... men det här var annorlunda. Jag läste vartenda ord på varenda skylt. Och grät. Gå dit om du åker till Amsterdam. Lova. Det är starkt.

Det var fotoförbud inne i huset (vilket är bra!), så jag fick foto ingången
och huset utifrån för att bevisa att jag varit där. :P

I övrigt hände det en hel massa mer i Amsterdam igår. Haha!!! EN HELT JÄKLA SJUK DAG, KVÄLL OCH NATT!!! Så himla synd att mitt kamerabatteri dog mitt i allt.. men vi hade verkligen... asskoj! Min röst är helt borta idag... det blev inte många timmars sömn och... ja. Vissa dagar mår man bättre än andra helt enkelt. :) Rätt skönt att ha en tågåkardag idag, om man säger så. Den extrema tröttheten och utmattningen har resulterat i en hel del snygga och en hel del fula sovpositioner samt minst tre deciliter tillsammans samlat dregel under de fyra tågturerna vi halvsovit oss igenom idag. Jag kan knappt förstå vart jag hittade energin till att plocka upp datorn och börja skriva någonstans. Antagligen var det på grund av att eluttaget på det här hypermoderna tåget skrek ”koooooom till mig, anvääänd miiig!!!”. Man får ju lyda.

Här är lite "Amsterdamiga" landmärken som vi fångats på bild tillsammans med. :)



Heineken museum


"I amsterdam"


Naturligtvis väljer jag "ter(ese)" :)

Glass!


Nåja, vet ju inte när detta kommer kunna publiceras, men vi ska faktiskt bo ”gratis” inatt. Kanske imorgon natt också, med lite tur. I ren desperation skrev jag ett inlägg på CouchSurfing igår i gruppen ”emergency Paris” eller något liknande namn, där man får skriva om man fortfarande, trots idoga försök, inte hittat någon som vill/kan hosta en. Postade mitt telefonnummer också och skrev att vi var 2 helt underbara damer som man kommer ha skitkul med. Fem minuter efter att jag postat det fick jag ett SMS att vi var välkomna till Henzo på Rue du Docteur Emile Roux 13, Clichy, France. Helt fantastiskt va?! Så dit ska vi hitta nu, efter att ha klivit av på Paris, antagligen rätt stora, centralstation. Med tanke på vad jag lovade i akutinlägget har vi ju dock en hel del att leva upp till. Man får hoppas att en natts sömn gör susen, för just denna kväll kan vi vara det lamaste sällskapet Paris skådat.

Åter till gårdagen. Vi inleder dagen med att promenera från det första vandrarhemmet till nästa; båten Vertigo på ”pier 2 on the opposite of Nemo”. Nemo är ett stort tekniskt museum som verkar vara lite som Tom Titt. Vi var in där och kikade i entrén eftersom det ändå regnade som sjutton. Jag önskar så att jag var barn igen i stunder som den. Eller åtminstone tilläts släppa ut det barn som finns där inne. Löpa amok och fascineras av konstiga lukter och optiska fenomen och somna av utmattning redan på tunnelbanan hem (barnminne från Stockholmsresa med Marie och pappsi :)

På Nemo har man såhär kul. :)


Och svenskt godis! :O

I alla fall, den otrooooligt lilla båten vi ska sova på ägs av Monique, en dam med slarvigt uppsatt hår, delvis svart tandkött, hes röst och foppa-tofflor. Hon ger ett otroligt skrämmande intryck och man ogillar henne direkt. Men båten är fin. Och jätteliten. Allt eftersom man pratar vidare med Monique och hon visar oss runt på båten börjar man sakta att älska henne istället. En helt underbar och unik människa som tar uttrycken sarkasm och ironi till en helt ny nivå! :) Det var med en liten tår i ögat vi sa hej då till henne i morse. När vi tackade för frukost och uppehälle framkom det att hon dessutom hade full koll på att vi kom hem kl 7 på morgonen och minsann inte hade sovit där, utan varit ute och slirat! Men hennes tonfall uttryckte att det var helt i sin ordning. Haha! Hon var så fräck. Hela tiden med glimten i ögat. Hon ville liksom ge sken av att hon inte brydde sig om sina gäster, men ändå märkte man innerst inne att hon gjorde det som bara den. Underbar helt enkelt. Underbar.

 

Litet.


Jättelitet!


Men ändå så underbart. Monique <3

Annat som hände? Ptja... t ex blev vi uppdragna på en ”Beer-bike” av ett svensexa-gäng. Det hade kunnat sluta mycket illa med tanke på fyllestatusen som rådde på de som cyklade cykeln... men det gick bra! Några fläckar öl här och där och med allt fångat på film så är det en upplevelse jag är helt igenom nöjd med. Som ”tack för att vi fick åka” (FICK?! Tvingades!) ville brudgummen prompt att vi skulle köpa av honom 1. Analkulor för 5 Euro, eller 2. En penis av deg för 2 Euro eller 3. En kondom för 1 Euro. Efter lite dividerande blev det 2 kondomer för 1 Euro eftersom han inte hade tid att vänta på att vi letade efter mynten och Beer bik'en med alla hans vänner på försvann mot fjärran. Han rusade iväg 1 Euro rikare skrikande och tackandes. Skum, men mycket rolig upplevelse. :)

 
Beer bike! :)

Här kan man följa händeseförloppet... :)

http://www.youtube.com/watch?v=bQxzqdA5JBQ

http://www.youtube.com/watch?v=12kdJwdSO84

Natalie och jag strosade annars runt i staden i eftermiddagssolen som till sist kikade fram och fick till ett par tjusiga bilder på oss på några av de hundratals broar som finns att välja på. Så otroligt fint.

På kvällen lyckades vi även hitta den bro som Natalie påstår är ett av de vanligaste vykortsmotiven från Amsterdam. Jag kan inte minnas att jag sett det en enda gång, men gör jag det nu kommer jag definitivt att komma ihåg det. :) Vi halvkolliderade också nästan med två norrmän som cyklat vilse medan vi tittade på kartan och gick samtidigt, så vi delade med oss av vår karta och vårt fenomenala lokalsinne (som jag helt tillägnar Natalie ;P). Som tack fick vi skjuts till centrum och en hel del skönt häng i norsk-svensk anda, som jag saknat! Norgeee! :)

Lite julstämning nästan. :)

Nåja. Nu är det Paris som gäller. Spännande! :D Lite synd att vi inte hann se Bryssel när vi ändå var där, men sån't är livet. Sån't är livet när man tågluffar i 22 dagar. Man hinner inte allt. Det är kul och förvånansvärt ändå vad mycket man ser från tågrälsen. När man väl lyckas hålla ögonen öppna. ;) En hel del anabola Belgian Blue-tjurar på den belgiska landsbygden t ex. Sorgligt. :(

När jag publicerar detta har vi ju redan träffat Henzo. Förhoppningsvis har vi också fått uppleva att han är en snäll och bra person. Han hade fått väldigt fina omdömen av tidigare surfare, då jag är egentligen inte orolig, men klart man är lite nervös. Detta är ändå den första surfing-upplevelsen för både mig och Natalie. Men att hosta har ju gått bra, så detta ska nog inte bli några problem. Vad han än har för säng, soffa eller golv att erbjuda så kommer vi att somna som... stenade DJUR! Sådan otrolig trötthet råder att jag blir helt.... TRÖTT!

I nästa inlägg hoppas jag att jag har Eiffeltornet på huvudet! Mhm. Jag menar det...

Pussinuss

UPDATE UPDATE: Vi har kommit fram till Henzo! Han är schysst och vi kommer från och med imorgon bo i en säng. I natt ska vi tydligen dela säng med 3 andra tjejer... alltså 5 i en säng. Vet inte riktigt hur det ska gå... de är nämligen inte hemma, så vi kan inte riktigt lösa problemet. Vet inte riktigt hur han tänkte där, så vi får väl se om det blir till att bädda ut alla kläder man har på golvet och göra sig en egen säng eller inte. Hm. Vi har iaf tak över huvudet och Henzo flyttar ut ur sitt rum för att ge plats till inte mindre än 5 andra. Kanske är det det som är att vara dumsnäll... UPDATE UPDATE