Två Töser Åker Tåg

Tisdag kl 23.09 – Terese är trött, rödblommig och ligger i mittenslafen i vagn 23 av 30 (!) på nattåget mellan Paris-Nice.

Hujedamejsanhejsan! Om jag får önska två saker just nu så är det första 1. Att Henzo får glädje av min handduk som jag just kom på att jag glömde hemma hos honom och 2. Att det är soligt och varmt i Nice. Vår host i Nice, en man som för att vi ska känna igen honom på stationen i morgon bitti beskriver sig själv som ”fet med glasögon och med en liten son”, skrev till mig att han skulle ta oss med till Antibes och bada/kite'a (vad är det?) imorgon. Jiiiha! Äntligen blir det lite slapperi och bad! Slapperi är verkligen vad vi behöver nu. Så mycket som vi sett under bara dessa 6 dagar har jag aldrig i mitt liv sett på så kort tid. Resan till Kina var iofs ganska så liknande i intensitet, men allt detta promenerande slår ju rekord! Guuuuud vad vi går. Det tar på krafterna så det sjunger om det! Men man kanske iaf får snygg rumpa? Skulle haft såna där skor. Easytoe? Haha. Eller? Easy tone kanske det var. Men toe passar ju sjukt mycket bättre. :)

Paris alltså. Hm. De ÄR otrevliga. Överlag är de faktiskt det. Först är det ju det här med engelskan. De fortsätter att prata på franska. Och visst, jag kan också tycka att man åtminstone kan lära sig vanliga fraser på det språk som talas i landet man ska till, men... ändå. Jag kan faktiskt bonjour. Och nöff. Ö, dö, twua, quatre, zäänk och ja. Ni fattar. Det alla kan. Au revoir också! Viktigt. Sillvopläe... det här med stavningen ska vi dock inte gå närmre in på. SVÅRT! Men alla är inte likadana. Men många verkar helt enkelt vägra engelska. Småjobbigt. Men kanske också lite ens eget fel. Man hade kunnat lära sig lite i alla fall. Jag kanske begär lite mycket också när jag idag först kliver en tjej rätt så ordenligt på foten på en assmockad tunnelbanevagn och får DÖDENS blick tillbaka trots att jag kör den totala hundvalpsblicken och säger ”sorry, oh, nooo, I'm so sorry, really!! Soorryyy!” eller när jag lite osmidigt biter i en tomat medan vi sitter och åker så att det sprutar åt alla håll, bland annat rakt på den kostymnisse som sitter mittemot med sina exceldokument. Dock verkar alla se det utom just han själv. Puh! I övrigt lyckades jag också ha ut två kartonger med tomater i matbutiken i morse. Jag gjorde även 2 andra jätteklantiga saker som jag i skrivande stund inte kommer på. Jag och Natalie kom fram till att det var 5 stycken klantigheter när vi väl började räkna dem; tomathändelse 1 och 2, fottrampet samt ytterligare två st grejer. Får återkomma om detta.

I Paris finns tunnelbanestationer som heter Stalingrad, Rome, Europe, Nation, Invalides, Concorde, Trocadéro, Pelleport, Pyramides och Bel-Air. Det är säkert bara jag, men jag kan sitta och fnissa och förundras över sådant i flera.... minuter. Otroligt hur spexreplikerna ÄNNU plågar mig btw... Och ”plågar” är alltså något... bra. Eller... äre jobbigt jag tänker på? ;)

Men trots att folket är rätt nonchalant får jag säga att jag tycker väldigt mycket om staden. Väldigt vacker, och vi HAR mött trevligt folk också. Mest förälskad blir man i de som gör allt, allt, ALLT för att hjälpa en. Man frågar om vägen. De förklarar på franska. Man ursäktar sig och frågar om de kan ta det på engelska. De pekar och pratar ÄNNU tydligare på franska. Man ser ännu mer frågande ut än innan. Och så tar de en i armen och säger ytterligare något på franska. De springer framför en och visar. Och fortsätter prata på franska. Man skrattar, fnissar och förundras och är glad. Och tackar. ”Thank you very much!”, varav man får ett ”bye bye”, vilket alla, verkligen alla, verkar kunna på engelska, trots allt. :)

Natalie och jag fantiserade i det planerande stadiet av resan mycket om den stund när vi skulle sitta på en uteservering i Paris och sippa på ett glas vin. Igår var den stunden kommen! Även om det blev längs en bilgata och i regn blev det... trevligt! Samtidigt som vi gjorde detta väntade vi på att skymningen skulle lägga sig så att vi kunde bege oss uppåt i Eiffeltornet och skåda Paris i en skimrande, blinkande nattkostym. Vi flyttade efter en stunds ihärdigt regnande in. Ett bra val. Där kom vi att bli grannbord med en äldre, rätt plösig dam med en liten hund som sällskap. Hunden hade också en stol. Hunden blev matad med pommes frites. Damen verkade ha en nära relation med kyparen. Allt eftersom champagnen ned i hennes strupe blev kyparens namn allt mera shouted out loud, så att säga. Tror hon var en stammis med betoning på staNNis. Hon satt. Satt av tid. Är nog trevligt att vara pensionär med hund i Paris. Sitta av tid. Mata hund med pommes frites. Hunden var verkligen den sötaste på länge. Ihihi.

Eiffeltornet var magnifikt! Och jag som alltid trott att det var GRÅTT! Eller... stål. Rostfritt stål typ. Men det är ju BRUNT! MÅLAT brunt också. Värsta chocken! Men det är maffigt, vackert och allt sånt. Gillade det verkligen. Planen var att gå upp för trapporna halva vägen och ta hissen upp till toppen där det börjar smalna av. Dock var inte vi de enda som tänkte denna tanke denna kväll. Så... näe. De stängde biljettförsäljningen till toppen lagom tills att vi var redo för den. Suck. Dock såg vi rätt bra från våning 2 också, borde varit dryga 200 meter kan jag tänka. Allt som allt är tornet 343 meter om jag minns rätt. Det där tornet i Dubai är 800 eller 900 meter. Jag fattar verkligen inte. Verkligen inte.

Förresten! Natten med fem stycken i en säng... blev bara två. De tre ryska tjejerna kom hem 00.30. Henzo var så irriterad på dem eftersom de inte hört av sig på hela kvällen att han sa att sängen var vår om de inte kom hem innan 00.00. Trötta som vi var den kvällen satt vi och räknade ner minuterna från 23.30 och framåt. Natalie somnade på stört 00.02. :) När de sedan kommer hem har vi båda hunnit somna men de, tillsammans med Henzo väcker oss och säger att vi måste lösa det hela på något sätt. Vi spelar medvetslösa (vilket vi iofs nästan också VAR) och mumlar något till svar. De säger att det är okej att de sover på golvet om de bara kan få täcket och vi istället tar filten. Så så blir det. Underbart! Natten mån-tis tänkte vi ju att vi såklart skulle vara ensamma eftersom också Henzo måste ha märkt att det inte är hållbart att ha så många som sover i en säng samtidigt. Alla får helt enkelt inte plats. Men nej. När vi kommer hem från Tour de Eiffel så står en ny surfare i köket och dricker äppeljuice. Hon är dock jättetrevlig, jätteduktig på engelska och säger att hon gladeligen sover på golvet och inte trängs 3 i sängen. Så jag och Natalie får ytterligare en natt i en skön säng med gott om ytrymme – nice! Ryskorna hade lämnat Paris för Finland tidigare samma morgon.

Nu börjar det verkligen bli sovdags. Hela kupén, (haha! Natalie har somnat med lampan på!) snarkar och har sig. Jag gör det också. Inombords. Så trött, så trött... MEN (!) Först vill jag bara berätta att vi sett Montmartre, och i och med det både Moulin Rouge och …... (den vita, snygga på kullen!) Vi har som tidigare nämnt också sett Louvren... dock bara utifrån då det tydligen alltid är STÄNGT på tisdagar. Bara sådär. Va? Okej. Söndagar, måndagar och fredagar kan man ha sådana där ”alltid stängt”-konstigheter för sig, men TISdag?! Dessutom var det fritt inträde för alla under 26 år, vilket gör bristen på the view of the real Mona Lisa ännu mer frustrerande. 26-årsgränsen är faktiskt en grej för många sevärdheter i Paris. Jättebra! Triumfbågen var också gratis, liksom att Eiffeltornet bara kostade 3,70 Euro eftersom vi var under 26. Igår, vilket var en helgdag (antar att det var pingst hemma också :P) så åker man för halva priset på tunnelbanan. Vi köpte dagskort med fritt resande för 3,40 Euro – oförskämt billigt! Dock undrar jag dels hur många timmar (ja, faktiskt handlar det om timmar) och dels hur många km (kanske MIL?!) vi har spenderat samt gått i Paris tunnelbane- och järnvägssystem. Det är inga små tal vi snackar om, det kan jag säga. Hade varit sjukt intressant med en stegräknare faktiskt.

För övrigt loggade jag in på studieportalen idag. Med ett fett gulp i halsen och dubbla hjärtslag öppnade jag höger öga, sedan vänster öga. Och där fick jag se vad jag fick på sista uppgiften i skolan... 17/19 poäng! Tjohooooooooooo!!!! Blev sjukt glad! :D SOM jag satt och kämpade med den. Hade blivit så sjukt ledsen om det inte hade gått bra. Så.. nu är jag nöjd och glad. Bara att hålla tummarna för att tentan också gått bra. Puh!

Nu är det dags att sätta i öronpropparna och sluta ögonen för min del också. Precis som vanligt är jag sist till sömns. Men jag gillar det. :) Imorgon (det vill säga redan nu, med tanke på att det redan kommer att ha hänt när jag har möjlighet att ladda upp detta) vaknar vi förhoppningsvis i ett soligt Nice och blir mött av en tjock man i glasögon med en son. Som vill visa oss runt och ta oss till Antibes. Låter ju hur bra som helst.

Snark och hej!